Svenska Familj-Journalen / Band 13, årgång 1874 / 165 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. XXXX. Fredric Henric af Chapman. Axel Krook

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ett fosterländskt Bildergalleri.

XXXX.

Fredric Henric af Chapman.

Vid den högtidlighet, som hölls i Stockholm, då Adolf
Fredrik dit anlände som kronprins, låg på strömmen
ett engelskt fartyg, hvilket äfven flaggade och
saluterade dagen till ära. Härvid kom det eld i
krutförrådet, och fartyget sprang i luften. Bland de
om bord befintliga var en till svensk naturaliserad
engelsman, Thomas Chapman från Göteborg, hvilken fick
åtfölja de andra på den obehagliga luftfärden. Han
hade med kaptenen och ett par andra sutit i kajutan
vid en bål punsch, då katastrofen inträffade, utan
att han visste något af, förrän han vaknade liggande
på vattnet. Han kom i land och undslapp olyckan med
en lätt skråma i ansigtet. Den så underbart räddade,
sjelf son af en förpaktare i Yorkshire, hade efter
det han på engelska flottan deltagit i bedrifterna
vid Vigo samt Gibraltars eröfring (1704), dragits till
Norden af den tjusningskraft, som Carl XII:s krigarära
utöfvade. Konungen, som nu började en ny bana, gjorde
hans bekantskap i Stralsund och utnämde honom till
kapten vid örlogsflottan. Då Carl stupade och fred
slöts, qvarstannade Thomas Chapman som varfsmajor
vid eskadern i Göteborg, der han gifte sig med Susanna
Colson, dotter till en skeppsbyggmästare i London.

Frukten af detta äktenskap blef sonen Fredric Henric,
som föddes den 9 Sept. 1721. Redan tidigt visade
gossen håg för skeppsbyggeriet och hans käraste
lekplats var varfvet, der han täljde sina barkskepp
med en handskicklighet som lekkamraterna afundades
honom. Han valde också som yngling skeppsbyggareyrket
och arbetade vid skeppsvarfven i Göteborg och
Stockholm med den framgång, att han redan vid 19 års
ålder på egen hand byggde en spaniefarare.


Fredric Henric af Chapman.

För att fullkomna sig i sitt yrke begaf han sig till
London, der han, följande czar Peters föredöme,
i tvenne år arbetade på varfven som vanlig
timmerman. Derpå återvände han till Göteborg,
hvarest han ingick bolag med en köpman och anlade
ett eget skeppsvarf. Här gick affären bra, och
all utsigt visade sig till att den driftige, unge
skeppsbyggmästaren skulle samla sig förmögenhet. Men
Chapmans håg riktades mot högre mål, och han
sökte alltjemt utveckla sig i skeppsbyggeriets
vetenskap. Tyvärr, fann han snart, att han saknade de
nödiga kunskaperna: han beslöt då, några och tjugu
år gammal, att åter gå i skola. För detta ändamål
begaf han sig först till lärdomssätet i Lund, men då
han icke der kunde erhålla den undervisning som han
behöfde, reste han till Stockholm, der han fick en
ypperlig lärare i den för sina matematiska arbeten
bekante, oaktadt sin lamhet outtröttligt verksamme
Palmqvist, af hvilkens undervisning han begagnade
sig i ej mindre än tre år.

Då dessa gått till ända, for Chapman åter till England
för att fullständiga sina insigter. Han stannade ett
år i London för att först utveckla sina matematiska
studier under ledning af den lärde Simpson. Sedan
begaf han sig till de kungliga skeppsvarfven i
Woolwich, Chatham och Deptford. På detta sistnämda
ställe började hans flit och noggranna undersökningar
samt hans ritningar af engelska krigsskepp att väcka
regeringens misstankar. Just då han skulle resa
derifrån blef han helt plötsligt gripen och förd till
London. Hans papper och ritningar fråntogos honom
och lemnades till amiralitetet. Han blef dock efter
någon tid åter frigifven och fick tillbaka papperen.

Sedan Chapman användt ännu någon tid med afhörande
af Kings föreläsningar i experimentalfysiken och
med att öfva
sig i kopparstickningskonsten, for han till Holland
och derifrån till Frankrike, hvarest han genom
dåvarande svenska sändebudet i Paris baron Ulrik
Scheffers bemedling erhöll af franska regeringen
tilllåtelse att i Brest öfvervara byggandet
af ett 60-kanoners skepp. Detta tog i anspråk
ytterligare ett och ett halft år. De kunskaper och
den skicklighet, han förrådde, väckte uppmärksamhet,
och man ville behålla honom qvar i Frankrike. Men då
Scheffer, som väl kände behofvet af just en sådan
man i fäderneslandet , fick nys derom, påskyndade
han Chapmans hemresa, så att denne först i Sverige
fick veta franska regeringens plan och det svenska
sändebudets patriotiska list.

Uppmärksamgjord af sin bror på Chapmans förtjenster,
skyndade riksrådet grefve Carl Fredrik Scheffer att
skaffa honom anställning i rikets tjenst, och han
blef 1757 utnämd till underskeppsbyggmästare vid
örlogsflottan, hvarjemte man
gaf honom i uppdrag att
öfverse skogarna i Norrland och Finland, hvarigenom
han lärde i grund känna Sveriges tillgångar på
byggnadsämnen för en flotta.

Vid denna tid hade Ehrensvärd kommit till
mognad insigt af nödvändigheten att skapa en
skärgårdsflotta, såsom ett af rikets naturligaste
försvarsverk. Det obetänksamma kriget mot Preussen
gaf honom tillfälle att sätta sin plan i verket, och
sedan han slutligen fått befälet, kallade han Chapman
till sig i Pommern. Här gingo, i Stralsund, af stapeln
de första försöken till den nya skärgårdsflottan –
Ehrensvärds verk i tanken, Chapmans i utförandet –
kallade Turunmaa och Uudenmaa efter Åbo läns och
Nylands finska namn: Finlands försvar skulle nemligen
vara den nya flottans hufvuduppgift. Kriget slöts;
men den allmänna meningen var stämd för det nya
vapnet. Ehrensvärd skyndade att häraf begagna sig,
innan någon ny kastvind inträffade, och Chapman
byggde nu,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>