Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Små byhistorier. Af Laurentius. 2. Gubben Glad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbete. När han så fått en större massa skinn färdigberedda,
brukade han infinna sig i egen person med sin laddning af
skinn hos sina kunder, de välaktade och i allmänhet
förmögna åboarna. Detta skedde vanligtvis vid jultiden. Der
uppstod alltid en glad stämning i huset, när gubben Glad
visade sig, ty han hade så många historier att förtälja.
För oss gossar var han rent af förtrollande, när han väl
förplägad och med tobakspipan i munnen satte sig på
hedersplatsen vid öfversta bordsändan och uppmuntrad af husbondens
vanliga frågor: »Hur gammal är du nu för tiden, Glad?»
och: »Det är nu länge sedan du var i kriget, kan du komma
ihåg något derifrån?» med flere frågor lockades till att
uppslå sin språklåda. Barnen trängde sig nu så nära som
möjligt omkring gubben, och glädjen nådde sin höjd, när
han uppvek sin rockärm och visade ett hål på öfverarmen
efter en kula, som var så stort, att en liten parfvel deri
kunde lägga sin lilla knutna hand. Gubben Glads berättelser
voro för resten, såsom jag nu finner, hvarken långa eller
många, men hans sätt att berätta var sådant, att de föreföllo
hans unga åhörare mycket både rörande och roliga.
Se här i korthet gubben Glads historia.
Glad hade först såsom landtvärnsman bivistat finska kriget
1808, men kom aldrig längre än ut på flottan, der den
förfärligaste nöd herrskade. Derifrån kom han på sjukhus i
Carlskrona, men slapp undan med lifvet, oaktadt äfven der
elände och oordning hotade att förderfva dem som kriget skonat.
Med dessa lidanden i friskt minne är det ej att undra öfver,
att Glad alltid hade ett horn i sidan till Gustaf IV Adolf,
upphofsmannen till allt detta elände. Han plägade också ej
hedra honom med någon annan benämning än »galne kungen».
 |
Julkärfven. (Efter en tafla af Siegvald Dahl.) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
