Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På lifvets stig. Skiss af Emilie Flygare-Carlén. (Forts. fr. föreg. häfte, sid. 50.) - Allmännyttigt - Om odling af Hyacinter i sand och mossa - Anstrykningsmedel på jern för att skydda det mot rost - Logogryf. -a. - Charad. John Tengberg - Bokstafsfyrkanter - Bokstafsgåta. Runa - Uttydning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framtida umgänge (ty något i den vägen måste låta
realisera sig) hördes tränen bullra på afstånd, då
de liksom två skrämda fåglar måste flyga tillbaka
under skratt och skämt ...
Tio minuter senare satt Lydia i kupén, och då Edmund
instack hennes sista småsaker, åtföljdes de icke
blott af några hastigt afrifna hvita törnrosor, utan
äfven af Edmunds första kyss på hennes hand, och första
betydelsefulla blick.
»Glöm mig ej!» var hans sista ord, och rösten
förrådde en lätt darrning. Hans bön blef dock utan
svar, så framt ej den höga purpurglöden på Lydias
kinder fick gälla som ett sådant
(Forts.)
Allmännyttigt.
Om odling af Hyacinter i sand och mossa. Bland
de många intressanta sätt, hvarpå hyacinter
kunna uppdragas, är följande synnerligen vackert
och förtjent att uppmärksammas. Man fyller en bred
porslinsvas, glasskål eller dylikt med sand, hopar
denna i midten till en spets, sätter deri tre
eller flera lökar på lika afstånd från hvarandra
och fyller mellanrummet med crocus, snöklockor,
tulpaner, jonquiller etc. eller med en blandning af
alla dessa sorter. Man betäcker lökarne med sand,
men låter spetsarne obetydligt sticka upp öfver den,
håller derpå kärlet under tio minuter i vatten, på
det att sanden må fuktas och sluta sig fast till,
trycker så lökarne väl fast på sina platser, ställer
dem derpå för tre veckor på något mörkt ställe och
placerar dem sedan på ett bord i närheten af något
fönster, så att de få god tillgång på ren luft och
ljus. Sanden bör aldrig torka; detta förebygges
derigenom att man åtminstone en gång i veckan
dränker den i vatten. Lökarne blomma då snart och
rikligt. I stället för sand kunna de äfven inplanteras
i små metalltrådskorgar; fyllda med mossa, och behandlas
på samma sätt.
Anstrykningsmedel på jern för att skydda det mot rost.
Man rifver 2 lod blyerts eller kolblende till ett pulver,
tillsätter ett qvart skålpund blyvitriol, 2 lod zinkvitriol
och 1 skålpund linoljefernissa, upphettar alltsammans till
kokning och rör om blandningen mycket väl. Denna fernissa
kan användas på hvarje metallämne, som är utsatt för luften,
samt br skyddas för dess inverkan.
Logogryf.
När Fama tutar i sin lur,
Då hörs det ju kring fälten vida,
Men det är sqvaller, eller hur?
Som kaffesystrar kunna lida.
Nej, annan klang är der i mig!
Jag bådar framgång, bådar ära;
Jag hörs, och hästen stegrar sig
Och vill till seger hjelten bära.
Min ton är klar och tränger fram.
Och ekot svarar emot fjällen,
Och krigaren i rök och dam
Till mina toner lyss om qvällen,
När efter dagens mödor trött
Han lagt sig ner på fältet vida
Och drömmer der, och sofver sött
Med skarpa svärdet vid sin sida.
Af tolf bokstäfver jag består,
Och passa dem blott rätt tillhopa,
Mitt hela strax deraf du får
Och kan mitt namn for andra ropa. –
Hvad i förderfvet kan så mången föra
Men kan den sjuke åter helsan, ge;
En handling som ses gods’ och lif förstöra
Och, medför millioners qval och ve;
Hvad som af björnen togs och, satt i locken,
Gör den så smidig, glänsande och fin;
Hvad, om du tar, du lätt kan bli "på nocken"
Och som till sist kan blifva din ruin;
Hvad som den fattige väl ville vara
Och den det är vill bli det ännu mer;
Hvari man brukar sådan ting bevara
Som eljest lätt sig åt förskämning ger;
Hvari en köpman skickar dig den vara,
Som du har köpt, om den ej är för stor;
Hvad aldrig två, långt mindre en kan vara,
Men de tillhopa äro som jag tror;
Hvad du förutan bör hvar order lyda,
Om du en trogen krigsman vara vill;
En sjukdom, som på regn och storm plär tyda
Och plågar dig så länge du är till;
Olycklig konung utaf Wasa-ätten,
Som sorgligt slutade sitt dystra lif;
Hvad som han gör, den unge, djerfve sprätten,
Af vana dels, och dels för tidsfördrif;
En vetenskap, den största ibland alla,
Som lär dig hvaraf allt är sammansatt;
Hvad pojken bar och, då han råka’ falla,
Slog sönder, honom till ett sorgligt spratt;
Hvad man i kroppen på hvar karl bör finna
Så visst som det i hvarje kortlek är;
Om man det har, kan man ej eftersinna
Hvar man är hemma, och hvart vägen bär;
Hvad omgifs utaf väggarna och taken;
Och hvaremot slår vågen sina slag;
Hvad den plär känna, som ej rätt är vaken,
Men våt och hungrig släpa skall sin dag;
Hvad den vill ha, som vid ett spelbord sitter
Och blandar korten att sin granne ge
Och ser med sniken blick på guldets glitter;
Hvad läggs i trädgården pä gångarne; –
Om du, vill bruna pepparkakor baka,
Hvad som då är en högst nödvändig sak,
Att de få riktig färg och riktigt smaka,
Och det förutan lyckas ej ditt bak;
Hvad barnet får, om det ej lydigt blifver;
Hvad för glasmästaren nödvändigt är;
Hvad, sägs det, Kinas hufvudstad omgifver.
Nu är det nog, jag derför slutar här.
–a
Charad.
Mitt första uti alfabetet du har
Det fins ock i ordet "behändigt".
Att vara mitt andra är bra för en hvar
Och för akrobaten nödvändigt;
Men är du mitt tredje, du akte dig väl,
Ty då har du lätt för att fela.
För mycket af stoftet är menniskan träl
Att rätt kunna fatta mitt hela.
John Tengberg.
Bokstafsfyrkanter.
Nr. 1.
Tag 2 l, 2 d, 2 v, 2 i, 2 o, 3 a, 2 g och l n.
Uppställ af dessa bokstäfver en fyrkant, så beskaffad, att hvarje
rad, läst uppifrån och nedåt, bildar samma ord som motsvarande
rad, läst från venster till höger.
Nr. 2.
Tag l r, 2 i, 2 n, 3g, 2 a, 2 l, 2 s och 2 e.
Uppställ af dessa bokstäfver en fyrkant, så beskaffad, som
nyss nämdes.
<b><bokstafsgåta.</b>
Följande bokstäfver och stafvelser, riktigt
sammanställda, bilda åtta ord, hvilkas
begynnelsebokstäver beteckna namnet på en svensk
skald och slutbokstäfverna namnet på en af hans
lyriska dikter:
n, ne, nd, a, ren, sk, a, s, o, sy, a, d, g, ma,
öp, r, o,oöl, p, la, nn, ys, ur, o, ny, fr, g, le,
l, e, k, r, eu.
Orden beteckna:
1. En hög symbol. 2. En af verldsdelarna. 3. En insekt.
4. En svensk författarinna. 5. En fågel.
6. En af Carl den stores fältherrar. 7. En af gratierna.
8. En buske.
Runa.
Uttydning.
Lösning af Logogryfen i föregående häfte, sid. 64:
Student, hvaraf fås: sund, ed, stund, stut, snut,
dim, sed, sned, ned, se, sen, dunst, ute, snedt, dust,
sundt, sent, du, -stedt.
Stockholm, C. E. Gevmndts Boktryckeri, 1875.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
