- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 15, årgång 1876 /
129

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lifvet i ett svenskt cistercienserkloster. Herm. H-g.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



Lifvet i ett

äldsta och med tiden anseddaste klostren i ^|
Sverige tillhörde alla cistercienserorden.

Ar 1098 stiftades i Citeaux, nära Dijon i östra
Frankrike, ett kloster efter den helige Benedicti
regel. Klostret, som kallades Cistercium, en
latinisering af Citeaux, var således en kon-gregation
af benediktinerorden, och ursprungligen endast afsedt
för munkar. Men sedan cistercienserna fort utbredt
sig och vunnit stort anseende, stiftades en särskild
afdelning för cisterciensernunnor 1120.

Ur stamklostret vid Citeaux utgick 1115 en man vid
namn Bernhard och blef den förste abboten i det
nyinrättade klostret Clairvaux eller Clara Vallis,
vid floden Aube i landskapet Champagne i Frankrike.

Denne utomordentlige man, den helige Bernhard af
Clairvaux, som han kallades, härstammade af en förnäm
burgundisk ätt och var personligen lika utmärkt genom
sina kroppsliga företräden som genom sitt snille,
sin bildning och sin lågande vältalighet. Redan
under sin vistelse i Citeaux hade han väckt stor
uppmärksamhet. Sedan han vid tjugotre års ålder
blifvit abbot i Clairvaux, spred sig hans rykte
vida omkring. Genom renheten i sin vandel och genom
kraften af sitt ord öfvade han en underbar verkan
på menniskorna, och hans råd gällde i tidehvarfvets
stora angelägenheter nästan mer, än påfvens makt. "Om
det någonsin», skrifver Luther, "funnits en munk,
som varit verkligt from och sannt gudfruktig, så var
det visserligen Bernhard. Hans like har jag hvarken
hört eller läst om, och jag aktar honom högre,
än alla munkar och prester på hela jorden.»» -
.

Ehuru utgången från benediktinerna, erhöll
cistercienserorden genom den helige Bernbard
fullständig organisation såsom egen orden. - Genom
ordensstadgan, den s. k. Charta caritaiis af år 1118,
skulle Citaux eller Cistercium vara ordens stamkloster
och hufvudsäte. Efter detta kommo närmast i rang
fem dotterkloster, af hvilka Clairvaux var ett, och
sedermera, i tredje och fjerde ordningen, en mängd
yngre kloster öfver hela Europa.

Ett äldre Cistercienserkloster, som till ett
ny bildadt skickat en abbot och tolf munkar, en
bild af frälsaren och hans tolf lärjungar, ärades
enligt klosterordningen så, som det nya klostrets
moderkloster och öfvade på dess förhållanden ett
ganska märkbart Öfvervälde. Citeaux förblef dock
alltjemt drottningklostret. Här samlades en gång
om året ordens alla abboter till generalkapitel;
här afgjordes alla angelägenheter rörande klostrens
yttre och inre lif, och de vid general-

kapitlet fattade besluten antogos och blefvo gällande
såsom ordens lag.

Genom erkebiskop Eskil i Lund vann cistercienserorden
inträde i de skandinaviska länderna. Eskil hade
varit lärjunge hos den helige Bernhard och med
förkärlek omfattat den tanken, att. i norden uppamma
klostersamfund efter den regel, som hans vän och
lärare gjort till sin. Han grundlade 1143 Herrevads
kloster i Skåne, 1145 Lyse (Ludda valtis) i Norge och
1154 Esrom på nordliga Seland; alla dessa stiftelser
helgade åt jungfru Maria.

Af svenska landskap voro Östergötland och Småland
de, som först hugnades med hvar sitt kloster. Dessa
provinser hörde den tiden till större delen under
Linköpings biskopsstol. Troligen hade biskop
Gislo i Linköping genom de förbindelser, i hvilka
han stod till erkebiskop Eskil, blifvit väckt
till samma nit för klosteranläggningar, som hans
metropolit. Åtminstone berätta gamla krönikor, att
samma år cistercienser-klostret Herrevad stiftades
af Eskil i Skåne, fingo Östergötland och Småland
hvar sin liknande inrättning. Dessa Sveriges första
kloster voro Alvastra och Nydala.

Hvad det förstnämnda beträffar, omtalar en gammal
urkund, att konung Sverker I och hans gemål Ulfhild
hos den helige Bernhard anhållit om munkar från
Clairvaux. Dessa kommo och nedsatte sig i en skön
nejd vid Vetterns strand vid foten af Omberg, der de i
Tolstads socken af Lysings härad anlade ett kloster,
som blef kalladt Alvastra, förmodligen efter den här
förbiflytande bäcken, som i äldre tider kallades
Åle-bäck eller Aleström. Munkarnes antal lärer ej
varit särdeles stort, men Ökades snart med andra
munkar, som inkommit i landet, utan att ännu hafva
bildat något fast ordnadt samfund.

Samtidigt med anläggningen af Alvastra hade ett annat
sällskap af cistercienser, eller, såsom de efter
ordensstiftaren kallades, bernhardiner, grundlagt ett
kloster i en af bokar grönskande dal vid den vackra
och fiskrika sjön Koseken (Kosken) i Yestra härad
af Småland. De kallade, till minne af stamklostret,
Clara Yallis eller Clairvaux, hvarifrån de utgått,
sitt kloster Nova Vallis, Nya dalen eller Nydala.

Utan tvifvel var afsigten med klostrets anläggning
i denna aflägsna landsdel, att skaifa en fast
punkt för kristendomens vidare utbredning i det
ännu vilda Småland. Med Herrestad i Skåne äfvensom
med biskopsstaden Lund underhöll Nydala en liflig
förbindelse, ett bevis för att erkebiskop Eskil haft
en betydande andel i klostrets tillkomst.

Något senare nedsatte sig ett tredje munksamfund
från Clairvaux på Lurön, en liten ö i Yenern, nästan
midt emellan

8?. Familj-Journ. 1876,

17.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:29 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1876/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free