- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 15, årgång 1876 /
222

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allt af barmhertighet. Berättelse af Emilie Flygare-Carlén. (Forts.) - Dansk och Svensk. Historisk-romantisk skildring från Blekinge, i året 1564, af Maximilian Axelson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hon börja inöfva sig under min ledning, och ifrån
början är hon värdinnan, som mottager gästerna i
första hand. Är du nöjd, så låt oss gå att upphinna
henne.»

»Om jag är nöjd? Ack, min kära, kära mamma, jag har
hjertat så fullt af kärlek och tacksamhet, att jag
måste omfamna och kyssa mamma med samma ifver som
gossen gjorde då han blef tillfredsställd i sina små
oskyldiga önskningar af den ädlaste och klokaste
bland mödrar. Och tro mig, aldrig har mamma högre
älskats och vördats, än nu. Clary skulle icke förlåta
mig den ringaste af de små omedvetna vårdslösheter,
som jag tror att jag någon gång tillåtit mig, och
frukta ej heller, att jag, hvad jag vet att mamma
förr trodde, skall tröttna vid det äkta lifvet. Med
en hustru, som så i grund är ett med mig, kan det
aldrig blifva händelsen ... Så mycket mindre som
denna enhet långt ifrån hindrar henne att med hela
sin karakters fasthet, men också med hela sin mildhet,
säga mig de sanningar hon anser mig behöfva veta."

-

P. S.

Mauritz’ förhoppningar äro intill dato icke
besvikna. Under några år bodde han och hans fru om
vintrarna i Stockholm, men sedan han afsagt sig sitt
riksdagsmannaförtroende lefva de mest på den stora
egendomen. Beträffande Mauritz’ mor, har hon, sedan
hon fått åtskilliga bestyr i uppfostringsväsendet,
der Clary särskildt gifvit henne fullmakt att dana
den lille Mauritz till likhet med den store, länge
sedan öfverlåtit sin matmoderliga styrelse på »den
bästa af svärdöttrar».

»Och hvarför är hon den bästa af svärdöttrar?» säger
sonen leende. »Jo, derför, att hon är den makalösaste
af hustrur.»

Sådant beröm tystade alltid Clary. Hon gömmer ännu
ett helsosamt minne af att hon, som först fick allt
af barmhertighet
nu har kärleken att tacka för allt.

Professorskans »cirkel» fick en hel uppsättning af
unga damer, sedan en af de inackorderade gjort ett så
lysande parti ... Det andra partiet blef kamrerns,
den frånskilde herrn, som ingick äkta förbund med
den frånskilda frun.

*



Dansk och Svensk.

Historisk-romantisk skildring från Blekinge, i året 1564,
af Maximilian Axelson.

I.

Fågeln i bur.

Det i våra dagar för sitt helsogifvande vatten,
sina förträffliga bad och sin sköna natur berömda
Ronneby var ej alltid, såsom nu, blott en köping. Det
hade långt före Carlskronas och Carlshamns uppkomst
sin blomstringstid och var år 1564 länets förnämsta
stad. Men det kallades då Rotnaby efter den å, som här
i nejden genomflyter en af Blekinges täckaste dalar.

Första aftonen i September af ofvan nämnda år såg
man i detta Rotnaby, i Hans Nörrums smedja, en den
lifligaste verksamhet. Blåsbälgarnas lungor tycktes
der andas med dubbel kraft, elden i härdarna
brinna klarare, än någonsin, och släggor och
hamrar röra sig med en snabbhet, som gränsade till
det otroliga. Och likväl var icke mästaren sjelf
tillstädes; han var till och med borta på en resa
uppåt Smålandsgränsen. Men arbetet gick ändå lika
bra; ty, för det första hade man en hederlig och god
husbonde, den man högt aktade, och var hederligt och
godt folk sjelf; och för det andra arbetade man nu
för sitt lands försvar, man tillverkade vapen.

Danmark, hvars yttersta gränsort mot öster Blekinge
denna tid var, låg nämligen sedan förra året
inveckladt i krig med sin gamla arffiende Sverige,
och just i dessa dagar väntade man i Rotnaby ett besök
af Erik den fjortondes krigarskaror, hvilka nyss gått
öfver Brömsebäck, efter att redan en vecka förut hafva
haft en för danskarne högst obehaglig förelöpare i
en af svenske konungens fältöfverstar, Åke Bengtsson
Ferla, som då bemäktigat sig Lyckå slott. Ej underligt
således, om hvarje fosterländskt hjerta klappade med
lifligare slag och hvarje fosterlandsväns arm rörde
sig kraftigare, än vanligt,

Vi nämnde nyss att mästaren sjelf icke var närvarande
i Nörrumska verkstaden, då läsaren dit infördes; men
der saknades vid detta tillfälle äfven en annan af
ställets mer betydande personligheter, nämligen just
den, som i husbondens frånvaro skulle vara arbetets
ledare, gamle Staffan smed. Denne hade, såsom det
hette, »på en liten stund» aflägsnat sig; men denna
lilla stund tycktes åtminstone för de qvarvarande
blifva längre, än skäligt var, och man började då
något hvar se åt dörren, om han icke snart skulle
visa sig igen.

Staffan smed var emellertid ej långt derifrån. Strax
bortom bonigshusets gafvel, eller på den sidan af
Nörrumska gården, som låg längst ifrån verkstaden,
stod han invid dörröppningen till en vedbod och
samtalade med en person, som befann sig der innanför
och hvilken stod så i skuggan, att den svårligen
kunde bemärkas af den som händelsevis komme att
gå der förbi. Men hade denna person trädt ut från
sitt gömsle och det varit vid dager, skulle man
hafva sett framför sig en storväxt ungmö om nitton
år med ett par outsägligt vackra, strålande ögon
och med ett ansigtsuttryck och en hållning, som
röjde det mest osökta behag i förening med en viss
enkel värdighet. Det var också Hans Nörrums dotter,
Ellen, stadens vackraste flicka, som så här i
skymningsstunden kommit att möta sin faders gamle
trotjenare och nu med honom stod inbegripen i ett
förtroligt och stundom mycket lifligt samtal.

Ägde väl en kärleksförbindelse rum mellan den unga
skönheten och den tre gånger så gamle mannen? Nej,
för ingen del. Men gamle Staffan var farbroder till
en viss Jens sjöman, hvilken sedan ett års tid varit
borta från sin fädernestad, för att på hafvet fresta
lyckan; och för denne ungersven hade Ellen fattat ett
djupare tycke, än för någon annan af de ungersvenner
hon sett; och så ville hon nu af farbrodren hafva
upplysningar om, hvar unge Jens för tillfället kunde
befinna sig och om han icke möjligen snart vore att
förvänta åter till hemmet.

»Efter hvad jag senast försport», sade Staffan, »så
troddes det att fartyget redan för ett par dagar
sedan varit på väg till Lyckå, der det är hemma;
men förmodligen har skepparn fått nys om att svensken
redan är der, och så har han väl fått söka sig någon
annan hamn, kan jag förstå.»

»Men hvar de stiga i land, kan fienden vara i förväg
– det är ju åtta dagar sedan han kom in i landet!»
anmärkte Ellen, bekymrad.

»Ja, nog kan det hafva sina svårigheter»; medgaf Hans,
»men hvad vår Jens beträffar, så – känner jag honom
rätt – skall han nog förstå att lista sig undan.»

»Ja, icke är han rädd åtminstone, det vet jag nog om;
och det är icke heller jag, så flicka jag än är. Men
om man icke fruktar för sin egen del, så kan man göra
det för en annans. Och jag .....»

»Det fägnar mig mer än jag kan beskrifva att ni tar
sådan del i min unge brorsons väl eller ve; men borde
ni icke slå bort de der tankarna, eftersom det ändå
är troligt, att era föräldrar icke vilja veta af något
sådant mågskap. Den rike och ärade vapensmedens dotter
passar icke åt den fattige och ringe sjömanspojken.»

»Den rike vapensmedens dotter har ännu icke sjelf
förvärfvat sig något, utan är lika fattig som
sjömanspojken; och eftersom han nu vill hafva mig
och jag honom, så skall jag ock

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:29 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1876/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free