Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gotländska anekdoter. XI. Öfverste Norbys död. C. J. Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
Med Vingårds skildring, som här blifvit behöfligen
förkortad, och till hvilken några från andra Källor
hemtade tillägg blifvit gjorda, öfverensstämmer
i allmänhet hvad af Norbys betjent, Tiisell,
som efter sin herres död med dennes vapen, böcker
och uniformspersedlar kom till Gotland och der på
Bönders gård slutade sina dagar, blifvit berättadt om
tilldragelserna vid och efter öfverstens död, dock
med den olikhet, att den tyske betjenten fullt och
fast delade den gängse, men grundlösa misstanken,
att den franske skarpskyttens kula varit köpt af
en högre svensk officer. Påtagligt är, att härmed
syftades på Gardell, för hvars befordran Norby ansågs
stå i vägen, och som sedan blef Norbys efterträdare
såsom chef för regementet.
Att öfverste Norby icke endast inom svenska armén
var aktadooch ärad, bevisar följande händelse:
Året efter hans död, eller 1808, den 23 April -
ryska invasionens på Gotland andra dag - stod
kl. 5 e. m. den ryska förtruppen, vid pass 300
jägare, vid* Norbys moders, öfverste-löjtnantskan
Tigerströms gård Bönders i Klinte, stadd på marsch
till Yisby. Officerarna gingo in samt reqvirerade
åt sig förfriskningar och åt truppen v Bröd und
Brannt-wein»; utanför hvimlade det af bullrande
ryska soldater. Godvilligt lemnades allt, som
huset förmådde; ej heller blef något öfvervåld
föröfvadt. Ensam i sitt rum, midt i det högljudda
sorlet, befann sig ägarinnan, sängliggande ännu tärd
af sorg öfver sonens året förut timade Hon blef nu,
detta utomordentliga tillfälle, häftigare ansatt af
sin sjukdom och "nästan otröstlig. Hennes styfson,
Axel Tigerström, fullgjorde, så godt han kunde, sitt
tvungna och obehagliga värdskap. Klockan sju bröt den
ryska truppen upp, sedan den erbjudit betalning för
hvad den erhållit, hvilket dock afslogs. Kort
derefter kom ryska hufvudstyrkan tågande, och med
den öfverbefälhafvaren kontre-amiralen Bodisco. I
närheten af Bönders gjordes halt; Bodisco med sina
officerare tog in derstädes och fick till aftonmåltid
hålla till godo med det förråd, som fanns qvar. Kyske
befälhafvaren frågade genast på tyska Axel Tigerström,
om förtruppen uppfört sig fredligt och höfligt,
hvilket bejakades, dock med tillägg, att ägarinnan
af gården, som nyligen mist sin ende och synnerligen
älskade son, öfverste Norby, och som af sjukdom länge
varit sängliggande, blifvit af detta öfverraskande
och talrika besök högst oroad. ..
»Öfverste Norby!» utropade Bodisco lifligt, »är jag
i dess fru moders hus?»
Derpå berättade han, att han med öfverste Norby varit
nära bekant och haft med honom i tjensteväg mångfaldig
be-* Han var en man, en man, och det i allo. Hamlet,
I: 2.
och
död. vid
röring på den tid, då svenska och ryska arméerna i
Pommern åren 1805 och 1806 voro allierade. Han hade då
lärt känna Norbys utmärkta egenskaper, och sedan med
verkligt deltagande sörjt öfver dennes död, när den
genom tidningarna blef i Kyssland bekant. Då Bodisco
icke kunde personligen få träffa värdinnan, anhöll
han, vid sin afresa kl. 10 på aftonen, om framförandet
af sin vördnadsfulla helsning, och tillade, att det
skulle göra honom ett särdeles nöje, om tillfälle
erbjöde sig att visa någon tjenst åt modern till
hans tappre vän. - Emeller-. tid lät han till bevis
på sin välvilja genast uppsätta och undertecknade
egenhändigt ett slags proklamation, som uppslogs i
förstugan till boningshuset, och som var af innehåll,
att ingen ryss, hvem det ock vara månde, skulle på
Bönders gård få göra några reqvisitioner eller föröfva
något slags öfvervåld. Denna skrift gjorde god nytta
under de trenne veckor, som ryssarna innehade ön,
emedan officerare, kurirer och trupp-afdelningar^ofta
färdades förbi och der ville taga in.
Den uppgift, som man på Gotland af. en och annan hört
framställas, att den gren af Norby-släg-ten, från
hvilken öfverste Norby härstammade, skulle leda sitt
ursprung från en af danske amiralen och länsherren på
Gotland, ogifte Severin Norbys söner, vid namn Bengt
eller Bernhard, torde vara ganska svår att bestyrka.
Bland ksina historiska samlingar har Yisby
elementarläroverk äran att förvara, bland andra
minnesrika klenoder, den sabel, som öfverste Norby
bar, då han stupade, och hvarpå några fläckar synas,
som sägas härröra från stänk af hans blod,^gamt
ett litet porträtt (en sil-houette), den enda bild
af honom, som oss veterligen finnes qvar och efter
hvilken den här meddelade är utförd. Dessa reliker
äro der på sin
rätta plats. De skola påminna den uppväxande ungdomen
om ett ädelt föredöme af manliga dygder, om ett
rättskaffens och vänsällt lif, som i krigets vilda lek
offrades för konung och fädernesland. Sju årtionden
hafva redan rullat fram öfver Johan Norbys fjerran
graf. Den rörande hänförelse, hvarmed hans jemnåriga
och underordnade förtäljde om hans lifs öden, bevisar
otvifvelaktigt hans sällsynta värde. Deras stolta,
men genom hans död afbrutna förhoppningar om en
för honom ärorik och inflytelserik framtid, deras
kärlek, beundran och saknad, deras alla hågkomster,
deras »dom öfver dödan» torde bäst och kortast kunna
sammanfattas i den engelske skaldens bekanta ord i
det sköna sorgespelet:
uHe was a man, take him for all in att." *
Det är en odödlighet redan här på jorden, att så få
lefva i sina samtidas och efterlefvandes minne.
C. J. Bergman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
