- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 18, årgång 1879 /
52

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fariseen och Publikanen. E-n. - Sjöröfvarelag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

52

Ej någon mensklig makt kan sådant gudshus timra,
Det säkert stånda skall, trots härars stormanlopp;
Från zenith går ej sol’n, hvaraf dess väggar skimra-,
Dess gylFne spiror nå till himlars himmel opp. -

Så döm, blott ej /ördöm, din svage, usle broder,
Ty han kan dömma dig på evighetens jord. Och vet, på
räddningsbåten, styrd af Herrens roder, Gå publikaner
förr än fariser om bord.

Om än du räknas plär till heliga syskonringen, Men
hat i hjertat bor, så vet, der uppgått har

Rättfärdighetens sol med frälsning under vingen,
Der spirar Jcä/rlek fram, en blomma ljuf och rar.

Du stolta farisé, som tiggardrägten skyler Med
dygdemanteln hvit inför en helig Gud; När liemannens
ishand dina pulsar kyler, I lumpna trasor byts din
sköna helgonskrud!

Men, skall en gloria ej falsk ditt änne sira, Från
diktad höjd stig ned, dig djupt i stoftet böj;
Och skall du gudstjenst ren lik publikanen fira,
Som han dig Ödmjukt upp på bönens vingar höj!

E-n.

S j ör of var elag-.

20 Mars 1729 ankrade i Poliguen, på kusten af
Bretagne, ett sjöröfvarefartyg, med 24 kanoner
och 100 mans besättning. Fartygets befälhafvare,
Thomas Jean du Lain, gick i land för att besöka sin
mor och bedja henne utverka nåd för honom och hans
besättning. Modern begaf sig genast till Nantes och
lyckades genom sina böner förmå myndigheterna att
bevilja sjöröfrarna fallständig benådning. Enda
vilkoret var, att piratfartyget med bestyckning
och öfriga tillhörigheter skulle öfverlemnas till
amiralitetet och att en fullständig bekännelse skulle
afgifvas om besättningens görande och låtande till
landstignings-dagen.

Yilkoren antogos. Dock måste sjöröfrarna antingen
haft otur under sina expeditioner eller ock hade de,
hvilket är troligare, bragt sin egendom i säkerhet,
ty alla fartygets tillhörigheter, bestående af vapen,
lifsmedel och mynt, uppgingo endast till en j ämnfor
elsevis obetydlig summa.

Bland besättningen funnos fjorton negrer, som blifvit
tagna från uppfångade fartyg. Trots den gamla lagen,
att alla slafvar, som hamna på fransk jord, skola
återfå friheten, beslöts att negrerna skulle sändas
till ön Marti-nique och der i ett års tid ställas
under uppsigt samt derefter försäljas, om ingen under
tiden hade reklamerat dem.

Om bord fann man, bland annat, reglementet för
besättningen. Som dylika aktstycken äro temligen rara,
torde det kunna vara af intresse att erfara något
närmare om i fråga varande handling. Föregående
underrättelser, äfvensom de följande, äro hemtade
ur dokumentet, som förvaras i national-biblioteket i
Paris. Vi meddela derur följande, som är afskrifvet
med diplomatisk trohet och börjar med den fromma
öfverskriften: Gud vare pris och ära!

Reglemente for den tcvppra och hedervärda besättningen
om-lord pä fartyget nSws Quartier» (Utan pardon).

§ 1. Vi, undertecknade, erkänna den hedervärde kapten
Thomas Jean Du Laan som vår chef och medgifva att,
om någon icke lyder honom i ;allt hvad han befaller
till nytta för tjensten och sina kamrater, han äger
att straffa denne enligt beskaffenheten af hans
förbrytelse, hvaremot han förbinder sig att nedlägga
befälet om flertalet af besättningen genom röstning
sådant fordrar.

§ 2. Som hans löjtnant erkänna vi hr Antoine Durand
de Lion, som i sin vård skall hafva kassakistan och
som äger rätt att på de tagna fartygen undersöka
lastens beskaffenhet.

Sj or öfvar eflaggan.

§ 6. För den händelse, att osämja skulle uppstå mellan
tvänne kamrater, bestämmes, att den som har orätt
blifver förlåten första gången, hvaremot han andra
gången blifver fäst-bunden vid en kanon, der hvarje
man af besättningen gifver honom ett slag med daggen.

§ 7. Om någon af oss, officerarna inbegripna,
öfverlastar sig, så att han varder redlös, fastsurras
han vid en kanon och far, liksom i föregående fall,
ett slag af daggen af hvarje man af besättningen.

§ 8. Vi samtliga besluta och Öf-verenskomma, att de,
som gå om bord på de tagna fartygen, skola lyda sina
officerare, icke föröfva någon skada och att allt, som
röfvas af någon bland oss, skall bäras till stormasten
och der af officerarna fördelas i lika lotter bland
besättningen. De, som från prisen återvända om bord
på korsaren, skola visiteras i närvaro af en officer
och den som har på sig för sex rea-lers (l kr. 8 öre)
värde, utan att hafva tillkännagifvit det, får genast
skallen krossad. Ej heller tillätes det någon att
utan tvingande nödvändighet och officers tillåtelse
byta om underkläder på priserna, vid äfventyr att
han eljest får vid en kanon utstå förut nämnda straff.

§ 9. Om någon af oss bestjäl den andra på något
som helst klädesplagg, förpligtas han att återlemna
det stulna, hvarjämte han blifver fastsurrad vid
en kanon för att underkastas förut beskrifna straff.

§ 10. I fråga om priser, som icke göra motstånd,
äger ingen rätt att skada dem; derifrån undantagas
dock spaniorer. § 11. Beträffande våra sårade eller
lemlästade bröder, förbinda vi oss att gifva dem det
nödvändiga och låta dem omsorgsfullt vårdas af läkarna
samt undfå sin andel i de gemensamma inkomsterna.

§ 12. Om någon insomnar, under det han är på vakt,
skall han sig till straff fastsurras vid en kanon
och straffas, såsom förut beskrifvit är. Förnyar han
sin förseelse, skall hans hufvud krossas. Om någon
icke kan motstå sömnen, äger han derom underrätta
vakthafvande officern och låta sig aflösas.

§ 13. Om de fartyg, som vi anfalla, försvara
sig under

det svarta flaggan är hissad och skjuta tre kanonskott
på oss,

sedan röda flaggan kommit upp, gifves icke pardon
åt någon.

§ 14. Alla de, som komma öfverens om att rymma
eller

gripas som rymmare, straffas med att få skallen
krossad.

Ofvanstående, som vi alla lofva att lyda och iakttaga,
är undertecknadt af besättningen och försedt med
hvarje mans vanliga bomärke.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:32:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1879/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free