Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Manhaftiga qvinnor. F. H-n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afskar med en slidknif hennes näsa tätt intill
roten. Vid Gents belägring följde hon efter sin man
i förtruppen och, gäckande öfverstens vaksamhet,
som skulle hafva förbjudit henne att gå vidare,
fann hon honom och gaf honom »en flaska bränvin,
som var en stor hugnad för honom». Han vardt dödad
i den heta drabbningen vid Malplaquet, och den ömma
hustrun hann fram till hans kropp, just då en marodör
höll på att plundra den. Honom stötte hon undan,
lade liket på sitt sto (hon var då marketenterska),
förde det till eftertruppen, begrof det och visade
lust att kasta sig sjelf ned i grafven.
Denna märkvärdiga qvinna gifte sedermera om sig
två gånger. Hon erhöll af drottning Anna en för den
tiden betydlig penninggåfva jämte omkring en krona om
dagen för hela sitt återstående lif, hvilken pension
emellertid lord-skattmästaren nedsatte till hälften, men sekreteraren
Craggs, Popes vän, återställde till dess ursprungliga
belopp. Den 7 Juli 1739 ändade hennes lif. Hon
begrofs på Chelsea-hospitalets kyrkogård, hvarvid en
trupp aflossade tre salvor öfver hennes öppna graf,
hedrande dermed en god kamrat och medkämpe.
Äfven den svenska krigshistorien har att omtala
motstycken til denna Kristina Davis, ehuru det måste
medgifvas, att ingen af de svenska qvinnor, som tjenat
såsom soldater, upplefvat så märkvärdiga öden, som
de ofvan skildrade. En af dessa qvinnor, en Lisbetha
Olsdotter, hvilken lefde i slutet af 1600-talet och,
klädd i karlkläder, var med i krig, skördade derför
allt annat än ära och förmåner. Hon vardt nämnligen,
då hennes kön upptäcktes, på grund af ett bibelspråk,
att förklädnad vore en styggelse, dömd till
döden och måste äfven (1679) lägga sitt hufvud på
stupstocken. Af enahanda dom, ehuru upphäfd genom
benådning, träffades äfven Ulrika Eleonora Stålhammar,
dotter af öfverstelöjtnanten Jonas Stålhammar. Dertill
bevekt af det utarmade fäderneslandets nöd och dess
brist på krigare, som kunde intaga de fallnas plats,
klädde sig denna jungfru 1713 i sin aflidne faders
kläder, omgjordade sig med ett af hans svärd och
red till Stockholm, der hon kallade sig Vilhelm
Edstedt och erbjöd sig att gå ut till sin kung i
fält. I anseende dertill, att ingen nyvärfvad
styrka ännu fanns att afsända, dröjde det länge,
innan hon fick sin önskan uppfylla, men slutligen
inmönstrades hon dock af grefve Adam Karl de la
Gardie såsom artillerist. Hon serverade kanoner,
tills Sverge fick fred, och
gifte sig sedan med en flicka, Maria
Löhman, som försett sig på det fina
krigareansigtet. Slottspredikanten Catonius vigde
dem. Efter fjorton dagar upptäckte den föregifne
V. Edstedt sitt kön för Maria, som dock snart dermed
fann sig till freds, hvarefter de länge lefde i
stilla frid tillsammans. Förklädningen upptäcktes
emellertid slutligen, och fröken Stålhammar dömdes
till ofvannämnda straff, men benådades med fjorton
dygns vatten och bröd. Maria Löhman måste, för det hon
dolt bedrägeriet, undergå åtta dagars fängelse. Så
lyder i biografiskt lexikon berättelsen om henne,
ehuru densamma i flera väsentliga punkter afviker från
hvad om henne finnes uppgifvet på andra håll, till
exempel i Anreps Ättartaflor, der hon kallas Fredrika.
F. H-n.
Qvinna som duellant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
