Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strandgatan i Visby. IV. C. J. Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IV.
y> är har Strandgatan en grönskande fortsättning
i Stu-
^ ’*""
dentallen, en vacker plan-
tering längs den med stranden jämnlöpande stadsmurens
vestra sträckning. Denna del af
staden - den nordvestligaste, vanligen och med
anledning af
det förut beskrifna tornets närhet kallad
Silfverhättan - bestod
före 1850-talet af åkerfält, mellan hvilkas
simpla gärdesgårdar och stadsmuren låg
en smal sträcka, som var upptagen dels
af en sämre körväg, dels af repslagare-
banor och tjärbodar, grushopar och annat
skräp. Största delen af dessa åkerfält är
nu förvandlad till trädgård och park, och
den nämnda körvägen till en promenad,
som af följande anledning fått sitt nya, i
denna stad kanske besynnerliga namn af
Studentallen. Inköpet af nämnda repsla-
garebanor och bodar samt planeringen
och planteringen åstadkoms nämnligen, till
en början, genom ett öfverskott, som uppstod af medel,
hvilka sammanskjutits till
firande af studentbesöket år 1852, och
planteringsarbetet fortsattes sedan medelst
enskilda gåfvor. Denna af stadsmuren och
en rad af löfträd bildade alle erbjuder
en synnerligt angenäm promenad: den är
ett slags grönskande "boulevard», som få
städer torde hafva så frisk och så rik på
egendomligt sköna taflor. Om man genom
det så kallade Murfallet (som troligen uppstått genom
en af fiender gjord bresch) eller
genom de gamla skottgluggarna i muren
blickar utåt, så har man en uppfriskande
utsigt öfver det vida hafvet.
Ett litet stycke bortom Murfallet och näst
den vestra
mursträckans nordvestra hörntorn (på de gamla kartorna
kalladt
"Cames») möter oss ringmurens till dimensionerna
minsta, men
kanske förnämsta torn, ifall man gör afseende
på den upp-
Jungfrutornet.
(Teckning af C. S. Hallbeck.)
märksamhet, för hvilken det i senare tid blifvit
föremål - vi mena Jungfrutornet. Den gamla saga, som
gjort detta torn så namnkunnigt, har i korthet
följande lydelse. Danske konungen Yaldemar Atterdag,
som 1361 eröfrade och brandskattade Yisby, kom
året förut på hösten, förklädd till köpman, hit till
Gotland, tog in hos en af landets höfdingar, som bodde
på Unghanse gård. Denne höfding hade en fager dotter,
hvilkens kärlek den förklädde konungen vann och
hvilkens förtroende han sedan svek. En gång, i ett
ömt ögonblick, öfverraskades de älskande af fadern,
som, vredgad öfver hvad han såg och anade, gaf kungen
en örfil, med hvilken denne, för att ej förråda sitt
verkliga stånd, på den tiden måste hålla till godo.
Emellertid utspejade han, dels sjelf, dels genom sin
älskarinna, hur stor krigsstyrka gotländingarna hade,
hvarest bästa landningsstället fanns för hans flotta,
och hur staden var befästad. Derefter for han hem,
återkom nästa år i sin rätta skepelse samt eröfrade
stad och land. Men illa lönade han den unga
flickan, som, genom att för honom hafva utspejat öns
försvarsverk, hade bidragit till sin fädernebygds
förderf. Då han seglade bort med sitt rika byte,
lemnade han henne qvar, tvärt emot hvad han hade
lofvat och svurit. Snart föll det hennes landsmän
in, att de bland sig måtte ha haft en förrädare,
som yppat deras vigtigaste hemligheter, helst
det visat sig, att fienden kännt till alla
deras befästningar och skatternas förvaringsrum.
En undersökning anställdes, och snart fick man veta,
att under hela ofridstiden en hvit duk fladdrat
öfver porten till Unghanse’ gård, som derigenom,
enligt öfverenskommelse med Yaldemar, blifvit
skonad från den plundring, som öfvergått andra
gårdar. I sin sorg, att hafva förrådt sin fosterbygd
och att sjelf hafva blifvit förrådd och öfvergifven
af den, som hon hållit så kär, bekände höfdingéns
dotter sitt brott, blef gripen och förd till Yisby
samt der lefvande inmurad i ett torn på vestra
stadsmuren, hvilket efter henne heter Jungfrutornet. -
Så lyder den rörande berättelsen. Att den icke
alls håller stånd inför en allvarlig pröfning, må
i förbigående nämnas. Så är t. ex. uppgiften om
kungens besök såsom köpman år 1360 ogrundad, och
om hela förhållandet med höfdingedottern och hennes
dödsstraff hafva medeltidens krönikeskrifvare intet
endaste ord. Det är helt enkelt folkpoesien, som
diktat denna dystra saga: det hade varit för lätt
och simpelt, om Yaldemar endast genom vapenmakt
och svärdsslag blifvit herre öfver den rikaste
och starkaste handelsstaden i Norden, och i
berättelsens enkla väf har man derför inslagit de
romantiskt hjerta trådarna af förklädnad, kärlek, list
och förräderi, samt till behörig skuggning tillagt
otack, grym vedergällning och ett hemskt dödsstraff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
