Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kalmar slott. Eva Brag - Fången! Edvard Forssberg - Exemplets makt. (Efter Meta Wellmer.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fången!
Hulda tärna, da är fången,
Fängslad här vid trofast bröst;
Hjertesorg är nu förgången,
Stundens fröjd ger evig tröst.
Jag vill gråta, jag vill skratta,
Hvarför, kan jag ej förstå. –
Dessa känslor, som oss fatta,
Vet du jordiskt namn derpå?
Jag dig minns med ros i håren
Och med rosor på din kind,
Lika frisk, som sjelfva våren,
Lika yr, som vestan vind;
Stundom flög din blick kring salen
Till min undanskymda vrå,
Denna blick, som gjort mig galen,
Om jag vågat tro derpå.
Jag dig minns i månskenslågor
Uti qvällens stilla frid;
Barmen höjdes då i vågor
Och du suckade dervid.
Irrande i tankehvimlen,
Hur jag minns den sucken väl,
Afundsjuk på sjelfva himlen,
Som fick läsa i din själ!
Jag dig minns, när känslor höga
Trädde fram i skämtets spår
Och när elden i ditt öga
Blef beslöjad af en tår;
Ack, då stod jag i en kyrka,
I en helig sabbatsstund,
Och dig sjelf jag velat dyrka
Vid din pannas altarrund!
Drömmande invid min sida
Hvilade du så en gång,
Tankar flögo, flögo vida,
Lossade från prosans tvång;
Länge närd och ansad låga
Bröt det stängsel, som var qvar:
På mitt ögas stumma fråga
Gaf din mun sitt stumma svar.
Hulda tärna, du är fången,
Fängslad här vid trofast bröst;
Hjertesorg är nu förgången,
Stundens fröjd ger evig tröst.
Se, det skälmska löjet brytes
I en blick, förklaradt mild –
Det är barnet, som förbytes
Till en ädel qvinnas bild.
Gif mig ärlig tro tillbaka
På mitt ord som ärlig man,
Allt förglömma, allt försaka,
Minnas, äga blott hvarann;
Att en gång vårt hjertas saga
Tydas kan af en och hvar:
Voro de i mycket svaga,
Uti kärlek ej det var!
Edvard Forssberg.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
