Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En färd på Nilen - Vid Läby vad. E-g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
365
kornen trampas ut af oxarnas klöfvar. Samtidigt
sås lins, bönor och ärter, och detta, som sagdt,
utan något synnerligt arbete, och tre eller fyra
månader härefter kommer den ymnigaste skörd. I
Februari månad sår man hampa och lin samt i Mars
durra (ett sädesslag) och ris - »fellahs» förnämsta
näringsmedel. Här finnes äfven landsträckor, hvilka
ständigt äro fuktiga och hvilka aldrig hvila, utan
der skörd och sådd i oupphörlig följd efterträda
hvarandra. På dessa fruktbärande landsträckor
förekomma vanligast durra- och risodling samt
bomullsplanteringar, oliv- och mullbärsträd,
dessa senare fulla af silkesmaskar-, ofta ser man
också hela lunder af rosenbuskar, hvilkas odling
spelar en ganska stor roll i landets hushållning,
liksom de oljaktiga frukterna af banaiiäs- j trädet,
hvilket man planterar i skydd af orangens grenar och-
palmträdens solfjäder-lika kronor.
När man ser dessa fält, på ena sidan omgifna af den
fruktbringande floden, på den andra af de ödsliga,
torra öknarna, förstår man he-breernas suc-kan och
de-’ ras längtan att återvända till Egypten.
Den motiga vinden aftog i styrka, så att båtkarlarna
kunde taga till sina åror. De rodde N under långa
timmar, utan att unna sig någon hvila. Dessa raska
gossar hade ett tålamod och visade en måttlighet, som
framkallade våi? beundran. Några skeppsbröd och litet
ris utgjorde deras endaföda. När strandbild-ningen
lemnade tillfälle dertill, utbytte de årorna mot
dragselen och drogo båten, såsom teckningen sidan
364 utvisar. När detta blef dem för tröttsamt, det
vill säga när de dignade i solhettan, återtogo de
sina åror och sjöngo, för att lifva upp sig under
arbetet. Denna sång, en melankolisk melodi, afbröts
emellanåt liksom af ett skri, då de på en gång doppade
sina åror i vattnet. Yår tolk öfversatte deras sång,
som han försäkrade vara en improvisation, sålunda:
"Eh! Salem, Salem, eh! QMå Gud välsigna vår resa
ocli de goda herrar, som äro på vår båt!
Wasa-monumentet vid Läby vad.
(Teckning af C. 8. Hallbeck; tillhör texten å
följ. sida.)
"Ko, barn! Den heliga floden bär oss, den heliga
floden ler emot oss. Ro, barn, ro
41 Yi fara till den stora staden, hvarest husen äro
höga som moskéer och skeppen bredare än den bredaste
"maasch" (nilbåt af största slaget). - "Der finnas
skepp från många länder, lastade med en dryck, som
skänker eld åt ögonen, eld åt läpparna och som kommer
männen att skratta.
"Ro, barn! Den heliga floden bär oss, den heliga
floden ler emot oss. Ro, barn, ro!"
Mången gång, då jag vaknade midt i natten, träffades
mitt öra af de ljufva sångerna på Nilen. Jag öppnade
dörren till min hytt, gick upp på däck och såg tolken
sitta vid styret och båtkarlarna under sång böjda
öfver sina åror. Allt hvilade i stilla frid omkring
oss, och intet annat ljud blandade sig med
roddarnas sång, än hvad som framkallades af
de taktmessiga årslagen, det porlande vattnet
och säfvens sus. Framför mig utbredde sig floden,
för-silfrad af månskenet, och på stränderna höjde
palmträden sina pelare, hvilkas toppar hvar för sig
liksom bildade en katedralformig döme. Ingenstädes i
verlden har naturens stämma så mäktigt tilltalat mig,
som i dessa nattliga stunder j aldrig förr hade jag
under intrycket deraf erfarit ett så ljufligt behof
af att gråta och bedja!
Färden gick dock fortfarande långsamt framåt, och
då vi på fjerde dagen ännu icke förlorat Fouah ur
sigte, men jag önskade så fort som möjligt komma till
Alexandria, der Jag gerna ville
dröja några dagar, innan jag gick om bord för att
segla till Europa, så öfverenskom jag med ett par af
mina me dpassagerare, att vi skulle förhyra en af de
lätta båtar, som tillhöra engelska kompaniet, dessa
komfortabla, små snäckskal, hvilka dragas framåt från
stranden af i linor förspända hästar. En dylik båt
kostar ganska betydligt, men färden går raskt. Snart
voro våra hästar sadlade, postiljonen satt i sadeln,
styrmannen vid rodret och vi nickade och viftade vårt
afsked till båtkarlarna: "Ro, barn! Den heliga floden
bär er, den heliga floden ler emot er. Ro, barn, ro N
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
