- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 20, årgång 1881 /
328

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vilhelm Marstrand och Erasmus Montanus. Th. E. - Vid stranden af Loire. X+ - Vid Morups tånge. Birger Schöldström - Stockholmsbilder. Af Axel S-g. 2. Procentarens dotter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

328

straffas, men den godmodige morbrodern, som sjelf
var en vän af skämt och poesi, kallade gossen
till sig och nöjde sig med att kritisera diverse
felaktigheter i rim och meter. Hol-bergs enda straff
blef det rådet, att icke släppa ut i verlden verser,
hvilka till formen voro så dåliga. Kanske är det
detta barndomsminne, som gifvit anledning till Jakobs
fyraradiga epigram öfver Mörten Nielsen, som supit
ihjel sig (akt IY scen 4) och Montani kritik deraf:
»Yerset, skjönt det er formaliter meget slet, så er
det materialiter ypperligt.» Ja, Jcanske är till och
med detta Jakobs poetiska fuskverk ingenting annat,
än just Holbergs eget barnaförsök som satiriker?
’ ,

Den andra historien daterar sig från hans
Kristiansandstid. Medan han ännu der i staden var
ensam suverän i franska språket, fick han i sina
händer en bok, som med sextio argumenter sökte bevisa,
att qvinnor icke äro menniskor. Fallen för skämt och
paradoxer, som han var, började Holberg att i sina
samspråk med elever och umgängesvänner göra sig

göra Holberg den rättvisan att tillägga, att han
sedermera, som författare, alltjämnt ifrat för
qvinnans likställighet i sam-hällsrättigheter). I det
lilla Kristiansand kunde sådant kätteri naturligtvis
icke passera ostraffadt-, i synnerhet blefvo stadens
damer mäkta förgrymmade på honom. Det gick så långt,
att pigorna, hvar han gick på gatan, pekade fingret
åt honom och ropade efter honom: »se på karlen,
som vill stänga oss ut från paradiset!» Saken blef
allvarsam, och Holberg, som höll på att mista alla
sina elever och således riskerade att få svälta ihjel,
nödgades snart afsvärja sitt kätteri och. lofva bot
och bättring. - I 5:te akten går Erasmus Montanus
miste om sin trolofvade och pressas till soldat,
endast derför, att han dristat påstå, att jorden
är rund och icke platt som en pannkaka, och det är
först, sedan han afsvurit sitt kätteri och bedyrat,
att »Jorden er så flak som en Pandekage», som han
blir uniformen qvitt och får sin käresta igen. Är
det icke frestande att häri se en parallel till den
unge Holberg, som lider smälek och hån och riskerar
att svälta ibjel derför,

Vid stranden af Loire. (Teckning af Riou).

till advokat för den i boken uppställda tesen. Då
andra gjorde sig möda att vederlägga hans bevis,
retades hans egensinne och han slutade med att på
fullaste allvar, så såg det ut åtminstone, förfäkta
den osmakliga satsen. (Yi måste dock

att han dristat förneka Kristiansandsdamernas
menniskovärde? Har han icke häri gifvit oss en studie
ur sitt eget lif? Har han icke i denna halft tragiska,
halft komiska figur velat liksom gissla äfven sin
egen ungdoms dårskaper?

stranden af Loire.

^pprunnen på vestra sluttningen af Cevennerna, så godt
som i åsynen af Medelhafvet, men icke för att skynda
sig till detta, medför floden Loire, ett af Frankrikes
största vattendrag, åt sitt flodområde, sträckande sig
till fyrtiotre departement och omfattande en yta af
två tusen fem hundra fyrtio qvadratmil, genomgående
blida naturdrag, påminnande om den solbelysta,
lyckligt lottade nejd, derifrån hon leder sitt
ursprung. Under sin ett hundra tretiotvå mil långa
väg, tills hon utgjuter sig i Atlantiska oceanen,
erbjuder hon sålunda, med få undantag, en oändlig

rad af de allra täckaste landskapstaflor, bland
de skönaste Frankrike har att framvisa, utmärkta
för en doft och färgprakt, som man endast finner i
sydliga land.

Yi behöfva icke här påminna, om de många historiska
minnen, som knyta sig till Loire. Det är kanske
äfven öfverflödigt att här påpeka denna flods stora
betydelse för den franska samfärdseln, i det hon i
förening med Canal du Centre sammanbinder Atlanten med
Medelhafvet. Yi antaga nämn-ligen, att våra läsare
sjelfva, vid åsynen af den täcka vy från Loires
strand, som teckningen här ofvan återgifver, skola

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:59:08 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1881/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free