- On this page / på denna sida
- Senare avdelningen
- Middagsmåltid. — Ragu på varjehanda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
yttrade hon stundom sina känslor, då hon trodde sig vara
ensam. Hon diktade ord och musik, de buro stämpeln
av ett olyckligt och fridlöst hjärta. I sällskap sade hon
nästan aldrig ett ord, och endast hennes oupphörliga
sysselsättning, att kring sina händer och fingrar linda
ett band eller en snodd, förrådde den rastlösa oron i
hennes inre.
*
Det gives hos kvinnan en sinnesställning som verkar,
att, evad hon gör inom sin husliga krets, blir det väl
gjort, att, vart hon går, en stilla fröjd följer henne, lik
den av en lugn vårdag, att, där hon dröjer, dröjer även
en trevnad och ett välbehag, som meddelar sig var och
en som nalkas henne. Denna sinnesställning utgår från
ett rent, gudfruktigt och undergivet hjärta. Lycklig hon!
Lycklig framför alla andra (om än i andra avseenden
aldrig så rikt begåvade) hon, som detta äger. Och
lycklig var Helena, ty hon var en av dessa så skönt
begåvade. I ett brev, som hon vid denna tid skrev till en
vän, målade hon själv sitt lyckliga tillstånd.
»Du frågar vad jag gör», skrev hon mot slutet av
brevet. »Jag njuter livet i varje stund därav. Mina
föräldrar, mina syskon, mitt arbete, mina böcker, mina
blommor, solen, stjärnorna, himlen och jorden, allt
skänker mig glädje, allt låter mig känna med obeskrivlig
ljuvhet sällheten av att leva. Du frågar mig hur jag
gör, då mörka tankar och tvivel intaga min själ. Min
goda vän, jag har inga tvivel, inga mörka tankar, jag
kan ej hava det, ty jag tror på Gud, jag älskar
honom, jag hoppas uppå honom; jag har ingen sorg eller
ängslig omsorg, ty jag vet att han skall göra allt väl...
att en gång allt skall bli gott och klart. Så tänkande,
så kännande, måste jag ju vara lycklig...»
*
»Curro, curri, currum, currere», upprepade små
paltarna. »Cucurri, cursum, currere, era syndapaltar!»
rättade magistern, och därmed höllo de redligen ut i (jag
överdriver aldrig) nära tre månaders tid.
»Det går långsamt, men det går väl!» sade tröstande
och förtröstansfullt magistern till hennes nåd.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:36:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/familjen/0068.html
