- On this page / på denna sida
- Senare avdelningen
- Förklaring
- On this page / på denna sida
- Senare avdelningen
- Förklaring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föräldrar irra kring världen, ett rov för nöd och elände. En
afton satt hon betraktande den sköna, bleka, av sorg och
sinneslidande tärda flickan, som nu låg i en stilla slummer;
hon kände sitt hjärta sönderslitas och, kvävande
sin stolthetskänsla, fattade hon pennan och skrev
följande rader till Överstinnan H.:
»En förtvivlad mor anropar en moders barmhärtighet.
Inom ett dygn skall jag lämna Stockholm för att
fly ur Sverige. Min dotter kan och vill jag ej medtaga.
Jag vill ej se henne bli ett rov för elände — ty det är
eländet, som jag går till mötes. Er aktningsvärda
karaktär, den godhet jag själv sett framlysa i ert ansikte,
har givit mig mod att vända mig till er med denna bön...
(o, hörde ni den dock av mina darrande läppar uttalas
— såge ni i mitt bröst det sönderslitna och även
ångerfulla modershjärtat — ni skulle bönhöra mig):
upptag — upptag mitt barn i ert hus, i er familj! Av
barmhärtighet upptag det! Tag min Hermina i ert
beskydd — tag henne som kammarjungfru åt era döttrar
— därtill åtminstone måtte väl Marchese Azavellos
dotterdotter anses kunna duga. Nu är hon svag och sjuk
— svag till kropp och sinnen, nu duger hon ej till
mycket ... men hav tålamod med henne... Ack, jag känner
det — jag blir bitter, och — jag borde vara ödmjuk!
Förlåt mig! Och om ni vill frälsa mig ifrån förtvivlan
— så hasta — hasta som en tröstens ängel hit och slut
i hyllande armar mitt beklagansvärda barn. Då skall
jag välsigna er och bedja för er; o, måtte ni aldrig äga
en stund, så bitter som denna!
Eugenia A.»
Detta brev erhöll Överstinnan H. några dagar efter
sin sons olyckshändelse. Hon visade det åt översten. De
båda makarna reste genast till Stockholm — och
återkommo med Hermina, vilken de från denna stunden
visade faders och moders ömhet, och som snart i det
fridens och kärlekens element, som omslöt henne,
uppblomstrade så skön, som säll.
Exit Sufflör för att lämna rum åt Beata Vardagslag, som ser något
talträngd ut.
Få personer på livets teater älska de stumma
rollerna. Var och en vill dock gärna i sin ordning komma
fram och säga något, om intet annat, så åtminstone:
»Jag heter Peter» — eller »Jag heter Pål, se på mig!
eller »Hör på mig!» och som jag, Beata Vardagslag, ej vill
tillfoga mig den oförrätt, att synas blygsammare än jag
är, så träder jag åter fram och säger: »Hör på mig».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
