Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
sade farbrodern med en spefull mine; "låt oss liöra hur’ den
låter, gosse?"
"Det är sagdt i två ord, sir. Jag ärnar lemna detta land
och taga tjenst utomlands, som min far gjorde, innan dessa
olyckliga oroligheter utbröto här hemma. Hans namn bör väl inte
vara så alldeles glömdt i de länder han tjenat, att det ej
åtminstone skall skaffa hans son tillfälle att försöka sin lycka som
krigare."
"Nå, Gud vare oss nådig!" utropade hushållerskan; "vår
unga Mr Harry fara utomlands? — Nej, nej! se det bliV då alls
inte af."
Milnwood, som aldrig hyst någon afsigt eller tanka på
att skiljas från sin brorson, hvilken dessutom i många fall
var honom ganska nyttig, blef alldeles som slagen af åskan
vid denna oväntade oafhängighetsförklaring af en person, som
hittills visat en oinskränkt undergifvenhet för honom. Han
hemtade sig likväl strax.
"Och hvem tror ni väl skall ge er medlen, unge man,
till en sådan vildgås-jagt? Inte jag, så mycket vet jag. Jag
kan knappt underhålla dig här hemma. Och så ärnar du väl
gifta dig, gissar jag, som din fader gjorde före dig, och skicka
hem en hop ungar till din farbror, att springa och slåss genom
hela huset på mina gamla daV, och ta’ till vingarna och flyga
sin väg, liksom du sjelf, så fort man ba1 dem göra liten nytta
för födan."
"Jag har aldrig tänkt på att gifta mig," svarade Henrik.
"Nej, hör bara på honom!" sade hushållerskan. "Det äT
en skam att höra en hygglig ung gosse, tala på det viset, så
hela verlden vet att de antingen måste gifta sig eller göra hvad
som sämre ä\"
"Håll mun på er, Alison," sade hennes husbonde, "och
du, Harry, slå de der dumheterna ur hågen — det der
kommer sig bara af att man lät dig gå och vara soldat för en dag —
kom ihåg att du inte har några pengar, gosse, för några så’na
der oförnuftiga planer."
"Jag ber er om förlåtelse, sir, men mina behof skola ej
blifva stora, och om ni ville vara god och ge mig guldkedjan,
som Markgrefven gaf min far efter slaget vid Lutzen —"
"Nå, Gud förbarma sig öfver oss! guldkedjan?" utropade
hans onkel.
"Gullkedjan!" upprepade hushållerskan, i det båda stodo
slagna med häpnad öfver djerfheten af detta förslag.
"Jag skall behålla några länkar, för att påminna mig om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
