Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA MÖTET FÖR SVENSK FOLKKUNSKAP. 185
hr HAMMARSTEDT, som inledningsvis framhöll, att äfven för den andliga
folklifsforskningen samlingar af handgripliga föremål äro af betydelse.
Onsdagens förhandlingar inleddes med ett föredrag af herr NILS
ANDERSSON om samlandet och upptecknandet af folkmelodier.
Folkdiktningen i toner är en särart af folklig kultur i vårt land, som
man vid ett tillfälle som detta ej finge förbigå. Förstörelsen af de gamla
melodierna ginge tyvärr raskt. Bäst hade de bevarats i aflägsna landsändar.
Ännu på 1860-talet lefde låtarna kvar äfven i det af den banala nya musiken
först angripna Skåne, där numera ungdomen ej förstodo föräldrarnas
vis-melodier.
I Dalarna, Hälsingland och Jämtland ha de gamla melodierna längst
fortlefvat. Ursprungligen hade vårt land det största och vackraste förrådet
af folkmusik i Europa. De af Zorn igångsatta spelmanstäflingarna vore man
stor tack skyldig. »Dragspelsgnället» var lyckligtvis kväfdt hos folket; att
den s. k. societeten hölle på med det ännu gjorde mindre skada.
När man skall söka melodier, skall man vända sig till spelmännen själfva,
framhöll talaren. I Skåne hade man lyckats samla inemot 1,000 verkliga låtar,
200 vismelodier och en del låtar af modernare ursprung. Öland och Blekinge
hade föga att visa upp. På Gottland hade folkmusiken ständigt omhuldats
och cirka 800 melodier hade samlats där. I Småland påginge f. n. en
insamling, och i Halland vore redan mycket samladt, hvaremot i Östergötland
funnes mycket ogjordt i detta hänseende. I Värmland och Dalsland hade
talaren lyckats komma öfver ett par hundra. I Uppland och Södermanland vore
likaledes mycket samladt. Från Dalarna hade tal. 700 låtar, från Jämtland
700 och från Hälsingland ett par hundra. På vissa håll hade dock blott
spillrorna räddats. Då de gamla spelmännen snart vore utdöda, vore tiden
dyrbar.
De ännu outforskade landsdelarna borde genomforskas. I all synnerhet
borde man uppsöka vallåtarna, hvilka kanske vore det mest intressanta vi
ha, källan till vårt folks musik. Gånglåtarna och långdanslåtarna vore
ytterligt intressanta, ofta af uråldrig art. I polskorna hade vårt folks musiklif
nått sin höjd. Inalles ha vi ungefär 5,000 olika melodier i vårt land.
Uppteckningen af en spelmans repertoar borde ske synnerligen
omsorgsfullt. Grepp, spelsätt, det gängse namnet för låten, de sägner, som äro
förknippade med låtarna och dylikt borde upptecknas. Äfven varianter borde
samlas.
Så borde materialet från hela landet sammanföras och bearbetas. Alla
för saken intresserade borde kunna enas om att samarbeta. Ett anslag för
publicerandet skulle väl ej vara omöjligt att erhålla, då saken vore en
nationell angelägenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
