Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 GERDA CEDERBLOM.
förhållanden här uppe i Norden. Detta är i viss mån sant, ett
bord-ceremoniel sådant som Ludvig XIV:des har säkerligen aldrig
existerat hos oss. Det lämpade sig ej för omplantering i svensk jordmån,
men vi känna igen en del detaljer och vinna genom dess studium
klarhet i en del förhållanden, som annars skulle varit dunkla. Vi
återfinna exempelvis under Ludvig XlVrdes tallrik en servett som
nedlagts med ostentation. Vi må påminna oss servetten under Erik
XIV:des och vår nuvarande regents tallrik samt prästduken eller
prästrutan; släktskapen är tydlig.
Det torde ej heller vara något tvifvel underkastadt, att
släktskap äfven förefinnes mellan förutnämnda servetter under
furstetallrikarna samt den heliga duken, å hvilken hostian, det osyrade
brödet, hvilar å altaret under pågående messoffer. Då så många
andra paralleler förefinnas mellan altarbordet och det kungliga
bordet, ligger det knappast något förvånande häri. Vi må erinra oss
altarskeppen och bordskeppen, samt huru såväl altarbordet som
högtidsbordet täckts af flera dukar.
I Ludvig XIV:des bordceremoniel talas om, att den hvita duken
utbredes på »la table dressée», hvilket med all sannolikhet betyder,
att bordet redan förut täckts af en eller flera dukar.
Hvad som äfven är att beakta i Ludvig XIVides bordceremoniel,
äro de särskilda föreskrifterna angående köttets, stekens införande,
hvilket sker med mycken pomp och ståt och närmast ger intryck af
en högtidlig akt. Vi må i sammanhang härmed påminna oss den
ännu gängse seden, att servera steken hel samt bruket, att
husfadern, familjens öfverhufvud, skär för, likaså att den förnämsta
skålen vid en högtidsmåltid bör föreslås under stekens afätande. Dessa
sedvänjor, som leda sin upprinnelse från oändligt aflägsna tider,
långt in i hedendomen, framhålla klart, hurusom offerdjuret varit
stekens stammoder. Och tvifvelsutan är det äfven till följd häraf som
»försnidaren» eller trenchianten under århundraden intagit en så
framskjuten plats. En förskärarbok från 1702, utgifven i Stockholm,
meddelar härom: »Emedan en Trenchieants Character wid Håfwet
intet bland de sämste utan wäl ibland de förnemste räcknat warder
så måste der till någon af Adel eller elliest en rätt skickelig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
