- Project Runeberg -  Fataburen / 1931 /
121

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kvinnans fader och fränder, tappade naturligtvis med stigande
kultur all dylik konkret innebörd och blev en hyllningsgåva
till bruden rätt och slätt, en gåva som naturligtvis ofta tog
sig formen av ett smycke, ett armband eller en
prydnads-ring, fig. i.

När nu den katolska kyrkan efter kristendomens seger i
Norden lade under sig det ena området av mänsklig livsföring efter
det andra, dröjde det icke länge, förrän den även ryckt den
hedniska »fästningen» eller trolovningen under sin domvärjo.
Ceremonien förlädes nu från hemmen till kyrkan, och prästen
trädde i faderns ställe. Men därmed uppstod frågan, vad prästen
väl skulle taga sig till för att motivera sitt ingripande i en
ceremoni, som redan hade långa århundradens rent privata hävd
för sig.

I detta bryderi kom den sydländska trolovningsringen kyrkan
väl till pass. På omvägen över fästningsgåvan kunde den lätt
smusslas in i de för fästningen föreskrivna gåvorna från
fästmannen till fästmön, och sedan var det lätt för kyrkan att
tillvälla sig ensamrätten att uttala välsignelsen över ringen och
att — sedan den sålunda blivit helgad — sätta den på fästmöns
finger, två värv som bägge lades i prästens hand.

Rotfast blev nu denna kyrkliga usurpation av trolovningen
icke i den nordiska allmogens medvetande — ringen var för
fattig att ersätta fästningsgåvorna, och som rent trohetstecken
hade den icke traditionen för sig i Norden. Kyrkan kom därför
att sträva efter ett överflyttande av själva tyngdpunkten i
giftermålet från trolovningen till vigseln, där kyrkan mera obunden
av fornåldriga sedvänjor och åskådningssätt kunde fritt utbilda
ett ceremoniel, i vilket prästens funktion trädde mera i
förgrunden än vid fästningen.

Hur oursprunglig ringens roll vid vigseln är framgår därav,
att ringen i äldre språkbruk blott förekommer under
benämningen trolovningsring, en sj älvständig
vigselring känner vårt språk i äldre tider icke till. Till
belysande av denna trolovnings- eller förlovningsrings historia på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:54:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fataburen/1931/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free