Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ii. lönnberg: steli.ers »sjö-ko» (rhytina gigas) 7
Äfven i mungiporna sutto en mängd borst af halfannan tums
längd och tjocka som en spole af en duffjäder. Dessa, säger
Steller, tjänade till att hindra, att ej födan spolades ut ur munnen
vid tuggningen. De tjocka och stora men mycket rörliga
läpparnes insida var besatt med papiller för att underlätta
gripandet af födan d. v. s. alger, som djuret afbetade från
hafs-bottnen. Steller säger dock, att djuren först lösrefvo algerna
från den steniga botten med armarne och förde dem till
munnen, hvarest med läpparnes hjälp de grofva stjälkarne åtskildes
och de bladlika delarne uppåtos. Tuggandet skedde på. ett
egendomligt sätt, ty tänder saknades alldeles, men i stället
funnos två tuggplattor, en fäst vid gommen och en vid
underkäken, mellan hvilka algerna söndermaldes.
Ögonen voro små, »ej större än fårögon», säger Steller,1
och de små öronöppningarna knappt så stora, att man skulle
ha kunat sticka in en hönspenna i dem. Tungan var
jämförelsevis liten och »hvass som en fil».
Frambenen eller armarne voro på det af Steller mätta
och beskrifna exemplaret 26 Va tum. Klor-eller naglar
saknades, men lemmarnes ändar voro öfverdragna af en hårdare
hud, så att Steller säger, att de hade en aflägsen likhet med
en hästhof ehuru ej så smala och ej så hvassa. »På undersidan
var fotändan något hålig och fullbesatt med otaliga, tätt ställda
borst, som ha en halftums längd och skrapa som en skarp
kvast.» Trots armarnes eller frambenens ringa storlek
använde djuret dem på många sätt. Det simmade med dem,
stödde sig på dem och liksom gick på dem, där vattnet var
grundt, höllo fast vid klippor och sleto lös alger med dem.
Den tjocka halsen var böjlig, ehuru den såg otymplig ut.
På våren och sommaren, då djuren voro feta, var ryggen
något hvälfd. Om vintern då de voro magra var däremot ryggen
platt, men med en ränna på hvardera sidan af ryggutskotten,
så att man kunde skönja kotornas antal och räkna refbenen.
1 Detta torde dock vara något öfverdrifvet att döma efter Waxklls bild ocli
beskrifning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
