- Project Runeberg -  Fauna och flora / Tredje årgången. 1908 /
292

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vargdödarens berättelse om vargen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

292

FAUNA OCH FLORA

matsäck och utmattas därför hastigt, hans galla svullnar starkt
af ansträngningen, däraf utmattas han ytterligare och efter tre
dygns förlopp kan han upphinnas, om det också vore på
en sjö. Men så uthålliga skidlöpare träffas ej ofta. Nu för
tiden är det svårt att fånga varg genom skidlöpning, därför att
renarnas antal ökats så starkt, att det öfverallt i högfjällen, i
dalarna och uppe vid den öfversta trädgränsen, finnas renar
hela året om, så att vargen kan taga för sig så många han
behagar utan att uppsöka skogarna. Och till och med om
han kommer ned i skogen, är han icke i fara, ty de frusna
spåren af de många renarna gå i alla riktningar, och det finnes
ingen hel snöyta, där vargen kan spåras och förföljas.

I Jukkasjärvi socken gick vargen vintern 1908 mot söder ned
i skogarna och folk var efter honom på skidor öfverallt, där
han kom, men man fick honom icke fast, ty öfverallt var det
frusna renspår, och bland människor och renhjordar kan man
icke jaga.»

»Om Gouka Vulle och vargen (för 40 år sedan).» »Fjället
Davanjunjis är högt och brant på ostsidan och då tre lappar
voro ute på skidor efter vargen kommo de upp på Davanjunjo.
Då hade vargen sitt tillhåll där, och det ha de ännu. Då nu
vargen fick se skidlöparna sprang han mot öster och lät sig
glida ned för det branta stupet, men Gouka Vulle kom efter
på sina skidor och grep vargen i svansen och denne drog
honom med sig, och då de båda kommo ned dräpte Gouka
Vulle vargen, som hade det varit en hund. Kamraterna vågade
icke följa med på den färden, de trodde, att Gouka Vulle hade
slagit sig till döds och gingo rundt om fjället, tills de kommo
nedanför stupet, som de fruktade, och där funno de Vulle, som
just hade slutat att flå vargen.

Och på det stället har aldrig en människa förr gått ned
på skidor ■—■ såvidt som folk känner till det — men Gouka
Vulle var också rask och lätt som en ekorre.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:17:39 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1908/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free