Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Plankton och ämnesomsättningen i hafvet. Af Hjalmar Théel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
FAUNA OCH FLORA
fram på hafsytan. Flera af dessa siphonophorer äga förmågan
att utsläppa gas och att nybilda sådan, hvarigenom de kunna
uppehålla sig på mycket olika djup.
Hos andra djur träffar man anordningar, hvilka tjäna för
samma ändamål, men hvilka äro af väsentligen olika
beskaffenhet. Så t. ex. möter man ofta på oceanerna en vacker,
hög-blå snäcka, Janthina, hvars lilla fot bär en stor af blåsor
sammansatt »fena», hvilken är en afsöndringsprodukt. Med hjälp
af denna fena, som förvillande liknar hafsskum, håller sig
snäckan flytande på ytan.
Slutligen har man funnit, att den specifika vikten hos
många djur betydligt reduceras, genom att de maganisera fett
såsom ett slags reservmaterial. Detta måste ju i hög grad
underlätta sväfvandet i vattnet.
Denna förmåga att magasinera fett i en eller annan form
synes hafva närmaste samband med den hos planktondjur så
vanligt förefintliga egenskapen att utstråla ljus eller
fosfores-cera. Denna lysförmåga anser man nämligen uppstå genom
att i väfnaden inlagrade fettsubstanser eller reservämnen i
närvaro af alkalier förbinda sig kemiskt med syre. Ljuset kan
antingen utstråla från vissa platser af kroppen eller från hela
djuret. De djur, som äro nattdjur, d. v. s. som nattetid hålla
sig i de öfre vattenlagren, äga i regel den starkaste
lysförmågan. Dessa äro så känsliga för dagsljuset, att de vid
daggryningen sänka sig ned från ytan, enligt Stoder, till ett djup
af QO till 180 meter.
De kolonier af manteldjur, hvilka erhållit namnet
»eldkroppar», Pyrosoma, därför att de afgifva ett ovanligt intensivt sken,
äro till den grad känsliga för ljus, att de första månstrålarna
tvinga dem att försvinna mot djupet.
Den, som berest oceanerna, har säkerligen lagt märke till
en annan egenskap hos de pelagiska djuren, hvilken yttrar sig
i en stor förmåga af färgtillpassning. En stor mängd plank’
tondjur äro fullkomligt färglösa, klara och genomskinliga som
vattnet, i hvilket de lefva; detsamma gäller också vissa
plank-tonfiskar, t. ex. ålens utvecklingsstadier, Leptocephalus, hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
