Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Plankton och ämnesomsättningen i hafvet. Af Hjalmar Théel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
FAUNA OCH Kl.OKA
sjön är högst otillfredsställande, så återverkar detta i hög grad
på den mikroskopiska »urnäringen», hvilken utgör
hufvudmassan på platsen. Den tyska plankton-expeditionen har genom
noggranna undesrökningar påvisat, att denna »urnäring» är
anmärkningsvärdt fattig i Sargassosjön, i medeltal 15 gånger
fattigare än i norden och 10 gånger fattigare än på alla andra
af expeditionen undersökta platser, hvilket måste bero däraf,
att tångknippena förbruka en ej obetydlig mängd näring, så
att de små växtorganismerna lida brist. Detta kan ej bero
af brist på syre, emedan växterna själfva i ljuset utveckla
sådant, ej heller på kolsyra, då vi veta, att hafsvattnet
innehåller detta ämne i riklig mängd; däremot tror Hensen, att
hafven under tropiken äro fattiga på kväfveföreningar och att
detta kan vara orsaken till denna påtagliga fattigdom af
mikroskopisk plankton i Sargassosjön.
Detta oaktadt lämnar oss Hensen den öfverraskande
upplysningen, att volymen af plankton i Sargassosjön är ända till
50 gånger större än den af tångknippena. Häraf kan man
förstå, hvarför Hensen anser, att tånganhopningarna i
Sargassosjön äro af en underordnad betydelse för ämnesomsättningen
i det öppna hafvet, så mycket mer som de ej ha förmågan att
bilda sporer.
Men, frågar man, hvar finnes då all den »urnäring»,
•hvaraf alla dessa milliarders milliarder oceandjurs väl och ve
beror. Från djuphafvets botten kommer den ej, ty, såsom
bekant, härskar där ett evigt mörker, och växten behöfver,
utom vatten, kolsyra och chromophyll, nödvändigt ljus för
att kunna lefva och assimilera. »Urnäringen» måste således
hafva sitt hemvist i oceanernas öfre diaphana vattenlager ned
till 500 meters djupet. Allt efter som ljusets intensitet aftager,
minskas emellertid växtlifvet, så att detta vid 400 à 500 meters
djupet är reduceradt till det minsta möjliga. Detta gäller ute
i oceanerna lika väl som inom kustområdena. Under 500
meters djupet ända ned till oceanernas botten finnes i regel
intet växtlif.
Emellertid vill jag erinra om, att vissa undantag från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
