Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteratur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
187
förståelse af nämnda stora problem, hvars »innersta kärna i själfva
verket är en större gåta än någonsin». Någon »världsförklaring»
utlofvas sålunda ej, och detta är nog det klokaste. Nyligen har ju
t. ex. prof. W. Bateson, en af de mest kända forskarne på
mende-lismens område, vid afslutningen af ett sammanfattande föredrag om
ärftligheten (»Heredity») speciellt med hänsyn till de upptäckter,
som gjorts »by Mendelian or analytical methods of study», yttrat:
»The outcome, as you will have seen, is negative, destroying much
that till lately passed for gospel. Destruction may be useful, but it
is a löw kind of work». — — — Emellertid är det ju möjligt, att
mendelismen i fortsättningen, då den idkas på det vetenskapliga och
samvetsgranna sätt, som prof. Nilsson-Ehle representerar, kan blifva
uppbyggande äfven i högre mening. Ett faktum är, att den redan
i mycket riktat vårt vetande, och redan detta är ju af stort värde.
E. L.
Thorsten Renvall, Finsk Exkursionsfaima. Lilius & Hertzbergs
förlag. Helsingfors 1915. (361 sid.)
Föreliggande arbete är afsedt att tjäna för examinering af
Finlands ryggradsdjur. Men förf. hyser den förhoppningen, att detta
skall kunna ske ej blott på det vanliga sättet, utan särskildt hvad
fåglarna angår, med tillhjälp af ett »topografiskt-biologiskt system».
Han indelar fåglarna i fem »topografisk-biologiska grupper»,
nämligen 1) skogsmarkernas, 2) fältens och odlingarnas, 3)
sumpmarkernas och strändernas, 4) vattnens och 5) lufthafvets fåglar. Efter
färg och teckning indelar han fåglarna i 1) hvitfåglar, 2)
svartfåglar, 3) brokfåglar (sådana som äro både svarta och hvita), 4)
teckenfåglar (med i ögonenfallande hvita tecken på vingar, stjärt o. s. v.),
5) färgfåglar (gula, gröna, röda o. s. v.) och »6:te gruppens fåglar»,
som ej kunna hänföras till någon af de öfriga kategorierna. Med
kombination af dessa olika synpunkter menar förf., att man skall
kunna »säkert och rätt examinera» de fåglar, som påträffas. Man
skulle alltså exempelvis få skogsmarkernas svartfåglar, brokfåglar,
teckenfåglar, färgfåglar och »6:te gruppens» fåglar. Emellertid,
äfven om detta vid första påseendet kan tyckas enkelt och äfven i
många fall kan tillämpas, dock egentligen af den, som är van att
iakttaga i naturen, så stöter man snart nog på stora svårigheter,
hvilka naturligen för nybörjaren, som mest har behof af hjälp, äro
svåröfvervinneliga nog. Dessa framträda bjärt t. o. m. i förf:s egen
klassificering. T. ex. rödstjärten föres till »skogsmarkernas
teckenfåglar», emedan den (^) har hvitt på pannan, men rödhaken och
gråsiskan till »färgfåglar», hos hvilka »den röda färgen är
dominerande», och blåhaken till dem med den »blå färgen dominerande». Det
kan man väl knappt påstå, när man håller dem i handen, och
ofantligt mycket mindre, då man ser dem röra sig i busksnår resp.
trädtoppar. Inte väntar man väl heller, att rapphönan skall räknas till
»färgfåglar»! Äfven den topografiska indelningen förefaller mången
gång rätt egendomlig. Så t. ex. finner man riporna upptagna bland
»sumpmarkernas och strändernas (hvit-)fåglar». Detta beror på den
klara och tydliga saken, att det ej låter sig göra att lägga en schå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
