Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteratur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188 FAUNA OCH FLORA
bion på det lefvande lifvet. Det går ej att dekretera, att en fågel
uteslutande hör till den eller den landskapstypen, äfven om det i
vissa fall håller streck. Utan att ytterligare framdraga flera
exempel torde man väl våga påstå, att detta »topografisk-biologiska»
system ej håller måttet och ej heller motsvarar de förväntningar
förf. själf ställer på detsamma. Därmed vilja vi dock ingalunda
uttala någon allmän förkastelsedom. Afsikten är ju god, och mången
gång kan ju hjälp och ledning erhållas af detta »system». Det kan
måhända ock tjäna till att väcka mera uppmärksamhet och
eftertanke hos en del personer. Emellertid torde man behöfva med
mycket stor försiktighet upptaga identifieringar gjorda endast med
tillämpning af detta system, så vida de ej äro gjorda af en person,
som är hemma nog i fågelkunskap att egentligen ej behöfva det.
Utom nu nämnda »system» gifver förf. ett vanligt faunistiskt
examinationsschema belyst med teckningar i hufvudsak hämtade från
»Nordens Fåglar», då det gäller nämnda klass. Äfven för
identifiering af fågelbon gifves en vägledning. Rörande nomenklatur kan
man ju ha olika uppfattning, men den nomenklatur, som förf. till
föreliggande exkursionsfauna använder, torde väl knappt kunna vinna
godkännande, då den ej konsekvent följer något visst system och
dessutom vanställes af allt för talrika tryckfel såsom t. ex.
crythri-†ius för erythrinus, flinta för finta, poecilops för poecilopus, sibitatrix
för sibilatrix, suesica för suecica, bonacia för bonasia, isterpres för
interpres o. s. v. E. L.
Sveriges Natur, Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift 1915.
(252 sid.)
Utom genom en mängd bilder i texten prydes denna nya
volym af åtskilliga särdeles vackra försättsplanscher, bland hvilka
Karl-Erik Forslunds »parti af sjön Jätturen» och Edv. Wibecks
illustrationer till uppsatsen »Litet om grågåsen» äro särskildt tilltalande.
Textinnehållet är som vanligt intressant och underhållande. Den
första uppsatsen är »Ett märkligt svenskt naturskyddsdokument» af
P. A. Säve, åter framdraget i ljuset af godsägaren C. Otto Wibom.
Det är ett typiskt exempel på, huru svårt det är för äfven de allra
bästa tankar och förslag att arbeta sig fram och vinna gehör i vårt
land, såvida ej en ny impuls kommer från utlandet. Säves
varmhjärtade uppslag ledde ej till något resultat, förr än Conwentz
ungefär ett kvarts sekel senare — och naturligtvis alldeles oberoende
däraf — kom hit och höll sina föredrag om naturskydd. Vidare
märkas Karl-Erik Forslunds uppsats om »naturskydd i Dalarne».
»Murgrönan i Sverige» skildras utförligt af Th. Örtenblad. Floran
i Stockholms yttersta skärgård belyses i ord och bild af L. G.
Romell. Årsskriftens redaktör Th. Högdahl har själf skrifvit om
»Svanarne, som naturskyddsföremål och som jaktbart villebråd5. On
»Jungfrun» i Kalmar sund beskrifves af G. Einar du Rietz.
Dessutom finnas ytterligare större och mindre uppsatser, de flesta rikt
illustrerade. Man kan alltså i sanning säga, att Svenska
Naturskyddsföreningens medlemmar i denna årsskrift få en riklig och god
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
