Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REPTILIERS OCH AMFIBIERS VINTERSÖMN
6 7
vintern, fastän en sval plats och hvila — helst nedpackning,
såsom förut beskrifvits för reptilierna — är att föredraga.
Med vattenödlorna kan man lätt företaga samma experiment
som med vissa växter, hvilka frysas tidigt på hösten, d. v. s.
tvingas genomgå en yinterdvala för att sedan tagas in och
genom konstlade medel drifvas till vårblomstring långt före
den naturliga tidpunkten. Vattenödlorna reagera mycket lätt
på rik tillgång på föda efter en viss hviloperiod —
temperaturen spelar därvid en mindre roll. Låter man dem således
efter en tids hvila komma i ett akvarium och gifver dem bra
med mat, gör varen — äfven om det är midt i vintern —
hastigt sitt intåg i de små kropparna: bröllopsfärgerna
utvecklas, kammar och gripvalkar växa ut, extremiteter och
svans inta sina ofta egendomliga, nästan konstlade lägen, och
snart är den intressanta leken i full gång.
Amfibierna äro alltså i stort sett icke alls i samma grad
som reptilierna i behof af en vintersömn och kunna mycket
väl undvara en sådan, äfven i tempereradt klimat. De äro,
som förut nämnts, i hög grad okänsliga för köld och undvika
direkt solljus. Jag vet intet stjärtgroddjur, som njuter af direkt
solbestrålning, och känner endast till ett fåtal grodarter, hos
hvilka detta är fallet. Ätliga grodan och löfgrodan sola sig
med välbehag, ja, de kunna uthärda stark högsommarsol, den
förra i grönskan vid vattenbrynet för att vid minsta fara
ögonblickligen försvinna i vattnet, den senare på buskarnas och
trädens blad. Och detta icke blott i vårt klimat, utan äfven
i Medelhafsländerna. Jag har sett buskar besatta med
hundratals löfgrodor, som i det intensiva solljuset antagit en vacker
metallglans, både i brons- och guldton. Denna förkärlek
för sol är så mycket märkligare, som löfgrodan egentligen är
ett nattdjur, i motsats till ätliga grodan. Den lilla klockgrodan
synes också ofta i solljuset, men aldrig ofvan vattnet. Hon
lämnar ej gärna detta sitt kära element, utan ligger i
vattenbrynet med alla benen utsträckta och endast näsborrar och
ögon öfver vattenytan. Det bör ej förvåna oss alltför mycket,
att just dessa solälskare äro mest ömtåliga för kyla och sofva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
