Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
ERIK ROSENBERG
kunde jag se honom i timtal med särdeles godt resultat afjaga
slåtterängen invid boplatsen. Då han lyckats fånga något,
höjde han sig och flög raka vägen till boet. Ungarna fodrades
ofta hvar tionde minut, så framgångsrik var hans jakt. Han
tog hufvudsakligen åkersork och möss, därjämte vattensork,
lärka och gulsparf samt en och annan buskskvätta och
ortolan-sparf. Grodor fångade han lika litet som de öfriga
kärrhöks-arterna, tvärtemot hvad man ofta ser uppgifvas.
Som förut nämnts, försvann honan i början af augusti.
Den omständigheten har nog sin naturliga förklaring, ty
Henning Weis, som hade rikt tillfälle att studera denna
kärrhök på Jutland, nämner i sitt vackra arbete (Kærhøge, Gads
förlag Köpenhamn 1923), att honan alltid försvinner, när
ungarna blifvit flygga. Egendomligt nog är förhållandet omvändt
hos den blå kärrhöken; där drar sig hannen vanligen helt
tillbaka i början af augusti, i hvarje fall öfverlåtes då
hufvudbördan af försörjningsarbetet på honan. Hos den bruna
kärrhöken däremot hjälpas båda könen åt med försörjningen tills
i midten af månaden, då först drar honan bort, och ungarna,
som nu delvis på egen hand förse sig med föda, lämnas i
hannens vård.
Ungarna af mindre kärrhöken voro — för att använda
ett för en gångs skull träffande feminint uttryck —
»förtjusande söta» som nykläckta med sin djärva uppsyn och sitt
hvita dun, genom hvilket den röda huden skimrade igenom
och gaf dem ett skärt utseende. Då man kom dem nära,
intogo de genast försvarsställning, visade det apelsinfärgade
gapet och sågo, så små de än voro, öfvermåttan karska ut.
Vid fjorton dagars ålder hade deras dun en svag dragning i
rostgult, de voro således mycket olika de i samma ålder
gråduniga blå kärrhökarna. Det apelsinröda i gapet hade ersatts
af det vanliga köttröda. Då de blifvit litet äldre, vandrade
de ut ur boet och sutto på ett öppet ställe i närheten. De
gömde sig utomordentligt skickligt, när de hörde, att någon
kom. Först efter två timmars systematiskt sökande lyckades
jag finna två af de nästan flygfärdiga ungarna. De buro nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
