| 189 |
Andaktsbild av Mater dolorosa i en murfördjupning. Framför henne blomsterkrukor.
MARGARETA
(sätter friska blommor i krukorna).
O! vände
till mitt elände
ditt anlet du, som känner kvalens glöd.Med svärd i hjärta
och namnlös smärta
du skådar upp till sonens död.Till fadern ser du!
I suckar ber du
för sonens och för moderns nöd.Vem känner:
det bränner
här genom märg och ben?Hur av fasa hjärtat fängslas,
hur det trånar, hur det ängslas,
det vet du, ja du allen.
190 Vart än jag må bege mig,
o ve, o ve, o ve mig
för plågor utan tal!
Och är jag ensam åter,
jag gråter, gråter, gråter
av grymma hjärtekval.På blomstren i mitt fönster
min gråt som dagg han flöt,
när jag i arlastunden
dig dessa blommor bröt.När morgonsolen klara
sken i min kammar in,
såg hon mig vaken vara,
förtvivlad i mitt sinn.
Hjälp! Fräls mig du från skam och död!
Du vände
till mitt elände
ditt anlet, du som känner kvalens glöd!
