Print (PDF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af utg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59 det nu latin igen! - Han fick aldrig någon aning om hvad för slags latin det stod i boken. Vår goda Hedda var icke glad att lemna Årsta, men hon sade icke ett klagande ord, var blott nöjd att jag skulle få hvila upp mig. Den följande dagen pelsade vi alla på henne och hon for till staden. Jag återtog Agathes skötsel och vi lefde ett stilla, gladt och trefligt lif på det gamla Årsta. Agathe, ännu bibehållande den fransyska glädtigheten, liflig som en liten fogel, sjungande lätta fransyska visor och romanser, var lycklig öfver att känna sig frisk och lefde i hoppet att bli fullkomligt bra. Fredrika, lycklig öfver att få hafva sin frihet på landet och känna sig oberoende af hela verlden, läste och skref mycket och vandrade, helst ensam, ut i skog och mark. Hon hade äfven slagit sig på medicin, kokte ihop medikamenter af egen komposition och gjorde flera lyckade kurer. En särskild lycka hade Fredrika äfven ibland då hon föreskref medicin, som man skulle kunnat tro snarare skola skada, än gagna. En äldre bondhustru, boende tre fjerdingsväg från gården, kom en dag och bad Fredrika gifva henne något botemedel för hennes ögon, i hvilka hon en längre tid kännt stickningar under det synförmågan försvagats. Fredrika gick med henne ned i det så kallade apotheket och lemnade henne en flaska med föreskrift att två eller tre gånger om dagen låta ur den drypa i ögonen en å två droppar. Efter ett par timmar kom en ny patient, som bad om droppar för tandvärk. Fredrika gick åter ner med henne; men när hon skulle lemna henne nejlikedroppar för tänderna, märkte hon att det var just af dessa, som hon åt den första gumman gifvit för ögonen. Hon blef förskräckt öfver sitt misstag, kom och talade om det för mig; men då jag ville att vi genast skulle skicka bud till bondhustrun att hon icke skulle vidare begagna de droppar hon fått, sade Fredrika helt lugnt, att det tjenade till intet; ty så långt ifrån gården, som hustrun bodde, kunde vårt bud ej hinna fram innan hon tvenne gånger begagnat dem och de voro så starka att om någon skada deraf skett, kunde den icke mera hjelpas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
