Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af utg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
det nu latin igen! - Han fick aldrig någon aning om hvad
för slags latin det stod i boken.
Vår goda Hedda var icke glad att lemna Årsta, men hon sade
icke ett klagande ord, var blott nöjd att jag skulle få
hvila upp mig. Den följande dagen pelsade vi alla på henne
och hon for till staden.
Jag återtog Agathes skötsel och vi lefde ett stilla,
gladt och trefligt lif på det gamla Årsta. Agathe, ännu
bibehållande den fransyska glädtigheten, liflig som en
liten fogel, sjungande lätta fransyska visor och romanser,
var lycklig öfver att känna sig frisk och lefde i hoppet
att bli fullkomligt bra. Fredrika, lycklig öfver att få
hafva sin frihet på landet och känna sig oberoende af hela
verlden, läste och skref mycket och vandrade, helst ensam,
ut i skog och mark. Hon hade äfven slagit sig på medicin,
kokte ihop medikamenter af egen komposition och gjorde
flera lyckade kurer. En särskild lycka hade Fredrika äfven
ibland då hon föreskref medicin, som man skulle kunnat
tro snarare skola skada, än gagna.
En äldre bondhustru, boende tre fjerdingsväg från gården,
kom en dag och bad Fredrika gifva henne något botemedel för
hennes ögon, i hvilka hon en längre tid kännt stickningar
under det synförmågan försvagats. Fredrika gick med
henne ned i det så kallade apotheket och lemnade henne
en flaska med föreskrift att två eller tre gånger om
dagen låta ur den drypa i ögonen en å två droppar. Efter
ett par timmar kom en ny patient, som bad om droppar för
tandvärk. Fredrika gick åter ner med henne; men när hon
skulle lemna henne nejlikedroppar för tänderna, märkte
hon att det var just af dessa, som hon åt den första
gumman gifvit för ögonen. Hon blef förskräckt öfver
sitt misstag, kom och talade om det för mig; men då jag
ville att vi genast skulle skicka bud till bondhustrun
att hon icke skulle vidare begagna de droppar hon fått,
sade Fredrika helt lugnt, att det tjenade till intet;
ty så långt ifrån gården, som hustrun bodde, kunde vårt
bud ej hinna fram innan hon tvenne gånger begagnat dem
och de voro så starka att om någon skada deraf skett,
kunde den icke mera hjelpas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
