- Project Runeberg -  Fredrika Bremer. Sjelfbiografiska anteckningar, bref och efterlemnade skrifter /
I:205

(1868) [MARC] [MARC] Author: Fredrika Bremer, Charlotte Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref till Frances

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

205

Psalmen är bönens blomning, och bönen, den är själens
upplyftande för att blomma i himmelen. Bönen är eonductorn,
hvarigenom vi sätta oss i rapport med det eviga lifvets
ljusström, hvilken derigenom inflyter på oss, upplyfter
och lifvar (elektriserar) oss. Derföre är bönen af så
stor vigt och så starkt anbefalld i vår kristliga lära,
och utan den - nemligen bönen i kristendomens anda - är
ingen genomgripande förädling tänkbar. Det är ett sannt
och vackert ord af en utaf kyrkofäderna: antingen skall
bönen låta oss öfvergifva synden eller skall synden låta
oss öfvergifva bönen.

Årsta d. 12 Januari 1841.

Hela tiden har jag nu gått och i tankarne skrifvit till
dig, du lilla Frances. Sist i staden fingo vi aldrig
tala riktigt ut med hvarandra. Ibland vill det icke falla
sig, och då - är ingen hjelp. Jag var också, jag vet ej
hvarföre, moraliskt tillsluten. Själen och sinnet hafva
sin vinter, så väl som sin vår, och ledsamt är det, att de
tilltagande åren hafva det med sig, att de oftare breda
det stela snötäcket öfver sinnet. I ungdomen är man nära
att smälta upp i bara känslor, i ålderdomen är fara för
att man stelnar till is, och denna sednare fara är större
än den förra. Hjelp derföre finna vi uti evangelium, i
solen och i goda, ädla menniskor. Yärmd af dessa vårandar
töar man upp. Hvad det är för en ljuf lig känsla att få
töa upp i stilla tårar af kärlek, under glädje eller mild
smärta. Det kännes såsom den Ijufligaste musik.

Hvarföre, i alla beskrifvande bilder af himmel och
himmelrike, finna vi alltid något, liknande musik? Jo,
emedan musiken ensam återger det outsägligt djupa och
ljufva i de mensk-liga känslorna, den sammansmältande
harmonien, själens upplösning eller, rättare, förklaring
i ett element af renaste kärlek och lycksalighet. Säkert
komma du och din man att sjunga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:08:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fbremer/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free