Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Systrarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
((Framför allt, min goda flicka» - förmanade med mildt,
men djupt allvar Helena - «lägg på hjertat ett, det enda
nödvändiga. Tänk, tänk ofta på den, som gaf dig på jorden
ett kall att sköta, ett pund att förkofra. Lifvet är
omvexlande i sina skiften: höghet och låghet, njutning och
smärta af lösa hvarandra; om vi derunder ej ha något att
hålla oss till, något säkert stöd, så skola vi drifvas för
vinden som ett ro - och detta stöd finna vi allenast i en
upplyst och innerlig Gudsdyrkan. Bed hvarje dag till Honom,
i hvilken allena är ljus, denna bön, så full af vishet:
«upplys vårt förstånd i din kunskap och lär våra hjertan
att bära dig heliga offer af en sann lydaktighet!»
«Då» - sade Amelia - «skall du i hela din handel och vandel
kunna bibehålla den ordning, den kärleksrika anda, full
af sanning och frid, utan hvilken en qvinna aldrig skall
väl uppfylla sitt sköna kall på jorden. Din man skall då
luta sig till dig med förtroende så i glädje som i smärta,
och alla omkring dig skola genom dig vörda och älska sann
kristlig dygd. I medgång skall du ej blifva stolt eller
öfvermodig.»
«Och i motgång» - fullföljde Helena - «skall du ej låta
dig nedtryckas, utan behålla hoppet och glömma dig sjelf
for att hugsvala andra.»
«0fver alla lifvets fröjder» - sade Amelia - «skall du
sprida oskuldens allt förskönande glans.»
«Och i djupet af sorgerna» - fortfor Helena - askall du ej
känna bitterhet, utan kunna säga med den lidande Vitalis
(och härvid hopknäppte Helena medvetslöst sina händer,
och i hennes milda anlete sag man på en gång försakelsens
både smärta och skönhet, i det hon, såsom ur sin själs
innersta, uttalade):
Låt offret af min vilja dig behaga, O du, som djupet af
mitt hjerta ser, Jag vill af dig min kalk med kärlek taga,
Liksom du mig den utaf kärlek ger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
