Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Det betydde ej det ringaste — jag är
redan återstäld”
”Sådant är angenädit att höra . . . särdeles
angenämt. . . Min svägerska hoppas jag . . .
åtager sig besväret att visa fröken Viola
trädgården!”
Den eljest så munviga fru Laura åtnöjde
sig denna gång med att endast göra en liten
böjning på hufvudet.
Nu började äfven Viola att smittas af
förlägenheten.
”Jag har också” — återtog Severin, i det
han kastade en nästan förtviflad blick från
den ena till den andra af sina växter — ”jag
har också några blommor härinne, som må-
hända det roar fröken att se?”
”Helt säkert!” utbrast Viola, ytterst glad
öfver en förevändning att få lemna sin plats.
Nu, då den unga flickan började att gå
nedåt salongen med fru Laura, fick Severin mod
att se upp.
Hans första omsorg var att med foten
skjuta in under stolen både snusdosan och
snuset; och härigenom någorlunda frimodig,
lät han sina ögon följa den lätta gestalten.
Men tyvär måste dessa ögon genast slås ned,
ty de hade träflat den lätta gestaltens lätta
morgondrägt.
Hur väl Laura bedömde sin svåger!
Med en sårad känsla — ty sjelfva det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
