Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ock Carl låg i härnad mot Sorberna. — De här nämnda tvenne
Kande-labrerna, det konstiga urverket samt Elefanten Ab al Abbas, voro bogt
värderade skanker af Harun al Raschid och beskrifvas noga i Krönikorna.
Den nämnda Elefanten medfördes alltid af Carl på hans tåg och dog
under ett sådant 810 i Lippenheim. Bland Carls dyrbaraste enskilda
tillhörigheter nämnas till och med i hans testamente trenne bord af silfver,
af hvilka det präktigaste, det som här förekommer («quae ceteris et operis
pulchritudine et ponderis gravitate multum excellit, totius mundi
descrip-tionem subtili ac minuta figuratione complectitur», säger Eginhard), togs i
arf af Ludvig. — Den idol, Irmensul, om hvilken Drogo föreläser en i
«Fasti Carolini» omständligt berättad saga, var ett af hufvudföremålen för
de hedniska Sachsernas dyrkan. Eresburg, der den hade sin plats, säges
vara det nuvarande Stadtberg. Bilden finnes förvarad i Domkyrkan i
Hil-desheim. — Einhard eller Eginhard, upptagen af Carl och uppfostrad med
dennes söner, blef hans förnämsta biograph. Han lemnade hofvet vid
Carls död och hade sedan uppsigt öfver åtskilliga kloster, såsom
Muhlen-stadt, Miihlenheim, Fontenelle, m. fl. Den ganska ofta besjungna sagan
om en Carls dotter Emma eller Imma och om hennes förhållande till
Eginhard, hvarpå äfven bär anspelas, anses dock apocryfisk. Emellertid
visas ännu i Seligenstadt, der Eginhard dog såsom Abbot, dessa föregifna
makars graf.
T andra Sången, likasom äfven i tredje och Qerde, är scenen förlagd
till klostret Corbeia. Det var beläget vid floden Samara, nu Somme, i
Picardie. Stiftadt omkring 650 af drottning Bathildis, säges det vid
denna tid haft 350 munkar och var säte för en af tidens största skolor.
Dess uppgifna Abboter äro Theodefrid, Chrodeckar, Erimbert, Sebastian,
Grimo, Addo, Mordramnus, samt den här uppträdande Adalhard, hvilken
ankom till klostret 769 och blef Abbot 780. Såsom son till Carl Martels
son Bernhard var han en nära anförvandt till kejsarehuset. Hans broder,
Grefve Wala, innehade både i rådet och hären ett högt anseende. Han
var uppfostrad vid hofvet, sattes af Carl på prof i en sträng tjenst på
landet, blef sedan «Oeconomus Palatii,” stridde mot Sachsarne, användes
vid fredstraktaten med Danmark 811, skickades till K. Bernhard i Italien
812, gjordes af sina afundsmän misstänkt hos Ludvig och förvisades 814,
jemte Adalhard m. fl., till klostret Heri, samt ingick, efter befrielsen,
såsom munk i Corbeia, hvars Abbot han blef 826 (s. 7 S.). Om Adalhard
säger du Chesne, att, han var tmobilis genere, sed nobilior fide;» och hans
biograph Paschasius Rådbergs, att han skänkt allt sitt arfvegods till
Corbeia och gifvit klostret dess omständligaste reglemente. Denna
Rad-bertus, sedan i så många afseenden märkvärdig och isynnerhet såsom
Transsubstantiationslärans egentliga fader, var då redan en af klostrets
utmärkta lärare. Han hade i sin barndom blifvit oexpositus» och blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
