- Project Runeberg -  Chr. Er. Fahlcrantz' Samlade skrifter / Band 5. Tal och föredrag vid offentliga tillfällen /
213

(1863-1866) [MARC] Author: Erik Fahlcrantz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

välsignelse betyder: Fader! tillkomme Ditt Rike, och förunna,
att det äfven hos oss och genom oss må komma! —

På denna mötande kärlek grunde äfven vi bönhörelsens
hopp, då vi inneslute bönen om hjelp och välsignelse i det
heliga: Fader vår etc.

Text:

Ps. 33, 12. Saligt är det folk, hvilkets Gud Herren
är; det folk, som Han till ett arf ut korat hafver.

Om i Davids bön: «Hjelp Ditt folk och välsigna Ditt
arf!» ingen annan skilnad skulle synas vara mellan dessa tvenne
benämningar, än en österländsk stegring i betecknandet af den
nåd, hvarmed Israel af Herren omhuldades, så tillkännager
Textens bestämdare ord, att mellan begreppen af Herrans folk
och Herrans utkorade arf ges äfven en annan skilnad, än
graden af tillhörandets innerlighet. Lätt visar det sig, att arf
i biblisk mening ej antyder blott en besittning på grund af
efterlefvandes genom blodsband bestämda rätt till hädangångnes
egendom. Om ock arfsbegreppet låter så utsträcka sig, att, då
fråga vore om ett folk, ett bortgående slägte lemnar åt ett
kommande i arf ej blott sin jord, men ock sin författning, sina
seder, sina förhållanden till den öfriga menskligheten, så är
likväl härmed icke allt sagdt, hvad den Hel. Skrift inlägger i
ordet arf. Deri betecknas tillika besittningens dyrbarhet för
den ägande. Så säger den fromme: «Gud! Dina vittnesbörd
äro mitt eviga arf:» — «Det skall mitt arf vara, att jag Dina
vägar håller.» Samma besittningens dyra värde för den
ägande är väl ock uttryckt,då det heliga talet är om Guds arf, en
benämning, som dock i den Heliga Skrift aldrig gifves åt annat
än ett folk, och detta såsom, slägte efter slägte, föremål för
särskild gudomlig vård och bestämmelse. Men det är
utkorelsens begrepp, som gör grundskilnaden. — Dock denna
fråga tillhörer ett eget rum i vår betraktelse, hvilkens ämne
blifve:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:17:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fcesamlade/5/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free