Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gud och Herr Baron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— hvad skulle de säga, då hon inte fick gå fram,
och till då...
Med en åtbörd af gränslös föntviflan lade hon
händerna bönfallande på komministerns arm.
»Jag är så olycklig, så gränslöst olycklig, herr
komminister!»
Han såg på henne med ett visst medlidande och
svarade i sin vanliga lugna och lidelsefria ton:
»Det är inte nog!... man måste också döda den
gamla menniskan genom ånger, bättring och tro.»
Döda den gamla menniskan? — det var ju att
döda kärleken, att glömma honom och allt.
»Jag kan det inte ... kan det inte!» hviskade hon.
Och han sköt henne omildt. ut genom
förstu-d örren.
Derpå gick han fram till skrifbordet, och medan
han profvade en ny penna mot nageln på venstra
tummen, mumlade han:
»Jag tvår mina händer,.. . hon får skylla sig
sjelf!»
Så lutade han sig fram öfver skrifbordet, bredde
ut armarne och fortsatte, der han blifvit afbruten:
»Kommen till mig I alle, som arbeten och ären
betungade, och jag vill vederqvicka eder!» Och så
nystade han ur sig några fraser om den kristliga
barmhertigheten.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
