- Project Runeberg -  Fragment. Studier och dikter /
105

(1883) [MARC] Author: Daniel Fallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid krucifixet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och uppriktigt taladt är det icke skäl att förakta helgon,
som bota gikt och tandvärk.

»Ni skrattar», sade Marietta till mig i en
nedslagen ton, »det är illa gjordt af er. Men jag vill tala
om för er någonting», tilläde hon lifligt, »som skall
komma er på andra tankar. Ni är inte den första,
jag varnat, och som skrattat åt mig. Men se, man
tror på ingenting nu för tiden och derför går det som
det går!»

Hon hade rätt: man tror verkligen på ingenting
i våra dagar, och derför går det som det går; man
är mindre lycklig än förr: man har mist sina illusioner.

»Ser du», fortsatte den unga normandiskan —
hon duade mig, då hon såg, att jag icke sökte göra
narr af hennes kära helgon, och endast för att få höra
detta enkla, förtroliga och okonstlade »du» från hennes
läppar hade hon bestämdt kunat få mig att tro både
på St. Pierre och St. Thomas — »ser du, främling,
för ett par år sedan, en septemberqväll, kom jag
liksom nu på min åsna förbi det här stället på väg hem
till morfars landtgård. Jag var då bara femton år
och hade just om sommaren gått för första gången
till Herrans nattvard. Då jag kom fram om
vägkröken der borta, der du ser de der vackra pilarne,
hörde jag skratt och sånger; då jag kom längre fram,
såg jag ett par lätta, lakerade vagnar med initialer i
rödt och guld på dörrarne hålla här nere på vägen
och här uppe på Calvairet hade de resande lägrat
sig. Det var en enda dam och fyra eller fem herrar,
och de drucko champagne och talade ett språk, som
jag inte förstod, men bara madame, som hade en stor
hatt med en lång röd plym och handskar, som gingo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:20:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fdfragment/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free