Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Återigen brast den förtviflade modern i tårar, ljudeligen
klagande, att hon skulle nödgas upplefva en dag sådan som
denna, då drottningens sinne så förändrats. Förr hade hon
trott, att himmelen skulle falla ned, än hennes hus lida
sådan smälek. Hennes salige man hade lagt sina ögon
samman i förtröstan på drottningens nåd emot hans familj, och
nu vore i faderns ställe hennes enda tröst denne son, som
drottningen förskjutit.
Drottning Kristina sökte lugna henne. »Må grefvinnan
gifva sig till freds», sade hon slutligen, »tiden förändrar allt,
och han kan finna medel.» — »Ja, gifve Gud han funne
medel Eders Majestäts nåd igen att vinna.» — »Jag
försäkrar grefvinnan, att jag inte är ond på honom, men jag kan
inte göra annorlunda än jag gjort.» Därefter sökte hon med
ord och försäkringar visa henne all vänlighet.
Då Ebba Brahe sedan eftertänkte sitt samtal med
drottningen kände hon sig rätt belåten. Drottningen hade förklarat
att Magnus Gabriel var oskyldig, att hon inte var ond på honom,
och att hon inte ville skada honom. Med tiden skulle nog allt
blifva godt igen, såvida ej grefve Magni ovänner helt och
hållet skulle vinna drottningens öra.
Och på dessa ovänner funderade Ebba Brahe mycket
under den närmast följande tiden. Sorgen skärpte hennes
misstänksamma lynne. Hon undrade om Ebba Sparre verkligen
kunde vara att lita på. Hon hade så mycket hemligt att
tala med drottningen, hennes make skref så ovänliga bref
till sin bror Magnus Gabriel. Det kunde ju hända, att hon
vore afundsjuk på Maria Euphrosyne. Fru Ebba höll likväl
för mycket af alla sina barn för att länge kunna vara gramse
på något af dem, utan allt blef snart godt och väl emellan
henne och Ebba Sparre.
Men som sina verkliga ovänner räknade hon allt
framgent Oxenstiernorna. Hon såg deras intriger bakom Magnus
Gabriels onåd. Likväl skref hon i sin ångest till
rikskan-slären, och mottog af honom ett vänligt svar, däri han
sade sig föga känna till hennes sons sak, som mycket
förvånade honom, och lofvade göra hvad han kunde »med
äran och ett godt samvete.»
Ebba Brahe hade ett vänligt lynne, hon ville ej gärna
höra talas om missnöje och ovänskap, hon hade flere gånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
