Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Ordbok] ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nata, f., är i mellersta Sverige den
allmänt brukliga benämningen
påSfe/-laria media (l.), i Göta rike Våt- eller
Vassarv.
Nate, m., ett artrikt örtslägte,hvars
samtliga arter äro vattenväxter med
smala blomkolfvar, fyra kalkblad och
småfrukter: Potamogeton L. Bland
arterna förtjena följande, af allmänheten
urskilda, att anföras:
Abborrnate, med de öfre bladen
flytande, hinnaktiga, rodnande: P.
rufescens Schrad. Namnet tillägges i
folkspråket äfven Gäddnaten.
Borstnate, med borstlika, ehuru
platta blad, alltid nedsänkta i vatten:
P. pectinatus L.
Grodnate, särskildt upptagen.
Grofnate benämner WahlenbergP.
lucens L., med nästan oskaftade,
lan-cettlika, glänsande blad, alla
nedsänkta i vatten.
Gräsnate, med grenig stjelk, de
nedre bladen under vattnet gräslika,
de öfre flytande bladen hinnaktiga:
P. gramineus L.
Gäddnate, med flytande, skaftade,
läd^rartade blad: P. natans L.
Alnate, med alla bladen nedsänkta
i vatten, hjertlika, stjelkomfattande:
P. perfoliatus L.
Anm. Såsom synnerligen eget må
anmärkas, att detta örtslägte af Dalin
alldeles förbigås och förvexlas med Nata.
Nateserf, m., se Najas.
Natt och dag = Lundkovall.
Nattfackla, f., Dictamnus albus
l., en hos oss såsom prydnadsväxt
odlad ört med hvita eller röda blommor.
Den är mycket rik på en eterisk olja,
som vid hög temperatur afdunstar i så
stor mängd från blomdelarne, att, om
hon antändes med ett ljus, hon då
bildar en starkt uppflammande låga;
deraf det Svenska namnet.
Nattfiol, f., örtslägtet Hesperis L.,
tillhörande Korsblomstriges familj,
hvars äkta art {H. tristis L.), med
smutsgula, brunådriga blommor, odlas för
den vällukt dessa sprida nattetid. Det
samma eger äfven rum, ehuru i mindre
grad, med Allmänna Nattfiolen (H.
matronalis l.), som har röda blommor.
Med lockar gula såsom solens,
Och kinder såsom nattfiolens.
TEGNÉR 2: 16.
När på bergen och kring dalen
Aftonrodnan lågar opp,
Sjunger ljufligt näktergalen,
Öppnas nattfiolens knopp.
NICANDER 1: 431.
I tårar liljan stod, och nattfiolen
Sitt milda doft kring Floras bäddar göt.
STAGNELICS 1: 423.
Anm. Till de ofvannämnda båda
växterna hör obestridligen namnet Nattfiol;
men som flere växter om aftnarne
utveckla en starkare lukt, har samma namn
blifvit öfverfördt äfven till dessa,
synnerligast till Nosseroten och Svensk
Capri-folium.
Nattskatta, f. (Tillandz),
Natt-skategräs, n. (Retzius), är tydligen
det Tyska Nachtschatten, Danska
Nat-skygge, och i skriftspråket en
benämning på Solanum nigrum L., men som
knappast ingått i folkspråket. Enligt
Rietz har dock namnet Nattskategräs
otvungen härledning af nattskata, en
provinsbenämning på Läderlappen.
Neckarot, f. = Sprängört. Se
Linnés Vestg. resa 98—100.
Neckblad, Neckblomster, n.,
en allmän vattenväxt med stora,
hjertlika, läderartade, flytande blad och gula
blommor: Nuphar luteum Sm. (Se Rietz
Ordb. 467, der flera olika benämningar
på denna växt anföras.)
Kring kölen neckens blomster glimma,
Och breda blad i mattor simma,
Dem ingen bölja fuktat har.
GYLLENBORG 1: 190.
Neckros, f., lik näst föregående,
men med mycket större, hvita
blommor: Nymphaea alba L.
Den hvita neckros reste opp
Mot soln sin blanka silfverkopp.
ARNELL 37.
Fyrisån, af neckens rosor krönt.
STAGNELIUS 1: 305.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
