Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Ordbok] ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O.
•fr Obär, Dal., se Öbär.
Odonbuske, m., en art af slägtet
Vaccinium L., med årligen affallande
löf och mörkblå bär, liknande Blåbär,
men smaken äcklig: V. uliginosum l.
Bären kallas Odon, hos äldre författare
Odensbär. I stor mängd förtärda,
förorsaka de yrsel och hufvudvärk; deraf
deras namn (Isl. öÖr, galen, rasande).
Odört, f., en narkotisk ört,
tillhörande Umbellaterna, känd af sina
klotrunda frukter med ojemna åsar, sina
mycket sammansatta blad och sin fräna
lukt: Conium maculatum L. Namnet
är ursprungligen och hos Harpestreng
samt alla andra äldre författare tillagdt
Sprängörten (Cicuta l.), men numera
allmänt antaget för Conium.
i Ofris, f., det Latinska Ophrys L.,
hvilket slägte nu är upplöst i flera, så
att man icke kan föra namnet till
något-dera, ehuru Flugblomman dermed
troligen menas.
•fr Oleander, m. = Nerium
Oleander l. Jag har alltid hört denna,
endast inom hus odlade buske kallas
Nerium. Intetdera namnet bör likväl
upptagas i en Svensk ordbok, om ej i
ett bihang.
Oleaster, m., se Oliv.
Olgon, Olvon, n., se Olvonbuske.
Oliv, Olivbuske, m., en i södra
Europa och Orienten växande, ständigt
grönskande buske (Olea europcea L.),
af hvars bär pressas olja (matolja och
bomolja). Den vilda busken kallas
Oleaster.
På en ringa lofvande mark, oländiga
kullar,
Klappergrus, med törne beväxt, och
magrare lera
Trifvas Minervas skog och olivens
lif-liga stammar.
Tecken dertill oleastrerna ge, som
ymnigt i trakten
Skjuta sin växt ocb beströ med de vilda
frukterna jorden.
ADLERBETH 77.
... Vårda den feta oliven, helgad åt
freden.
Dens. 84.
Olivlaf, se Laf.
•fr Olivlöf, n., Vesterg. = Murgrön.
•fr OljOblad, n., blad af Oliven.
Tegnér 3: 72.
Oljoträd, n., benämnes Oliven i
bibeln. »Han varder afhemtad... såsom
ett oljoträ t>bortfäller sitt blomster». Joib
15: 33. — »Än i dag grönskar Cedern på
Libanon och Olj oträdet i örtagården vid
Gethsemane». Fries Bot. utfl. 1: 94.
Två oljeträd planterade man såg
Yid grottans öppning.
STAGNELIUS 1: 464.
Oljpalttl, f., ett slägte bland
palmarterna i Guinea, af hvars frukter
Palmoljan erhålles: Elasis guineensis L.
•fr Oljrättika, anförd i Dalins
ordbok. Hvilken växt dermed förstås, vet
jag icke.
•fr Olmegräs, se Ölmegräs.
Olsmessaskopor (Ols-skopor)
och Olsmess-umbell, olämpliga
namn i Dalarne, det förra på
Skogs-näfvan, det senare på Röllikan, hvilka
intet afseende förtjena.
Olvonbuske, m., en prydlig buske
af Fläderväxternas familj, med flikiga
blad, stora hvita blomkransar, i hvilka
kantblommorna äro mycket större och
ofruktsamma: Viburnum Opulus L.
Frukten kallas Olvon (Olgon),
egentligen Ulf bär. — Jfr Elnaträd.
•fr Oragräs,^vanligen Orragräs,
sällan Orengräs, n., Smål. med fl. st.
= Ängskovall.
Orange, m., en vanlig benämning
på Pomeransträd, men tillägges äfven
andra växter af Citronslägtet. Häraf
I namnet orangeri på drifhus, emedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
