Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEXTONDE KAPITLET.
På Rakknifven.
Den modige gossen visste mycket väl att såväl
hans som kamraternas räddning berodde på hans
lugn och kallblodighet. Han var van vid branter
och hade aldrig förr svindlat, då han blickat ned för
dem. Men hans hjärta bultade hårdt vid tanken på
att det här ej gälde en hastigt öfvergående fara och
att det skulle dröja åtminstone tjugu minuter, innan
den var öfverstånden.
Ensamheten var också förfärande, men han
tvingade sig till själfbehärskning och gick långsamt
och försiktigt vidare, till dess han plötsligt i det af*
tagande dagsljuset såg något hvitt skymta nere i
dalen. Inom ett ögonblick flög det för honom, att
det möjligen kunde vara skelettet af den stackars
herden, hvars olyckliga öde omgaf Djäfvulsvägen,
som folket kallade den smala stigen utefter
Rakknifven, med sådan namnlös fasa.
Öfverväldigad af förskräckelse vacklade Walter
framåt, foten slant på de slippriga stenarna, han
föll framstupa och gled framåt branten. Men inför
den öfverhängande faran återvann gossen
själfbe-härskningen, och uppbjudande alla sina krafter
lyckades han resa sig upp och fortsatte med stadiga
steg sin vandring, i det han undvek att åter kasta
en blick ner i dalen.
Inom ytterligare fem minuter hade han den
farliga bergåsen bakom sig och skyndade springande
utför Bardlynkullen, under högljudda rop gifvande
luft åt sin glädje och tacksamhet. Yid solnedgången
var han främme vid byn, som fått namn efter den
höjd, vid hvars fot den låg.
Han knackade på vid den första stuga han såg,
och vid hans fråga om det fanns någon herde eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
