- Project Runeberg -  Från gator och skär. Nya berättelser /
371

(1889) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ”BRAND-PETTER.” Historien om ett öknamn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tocke der, utan di lappa till, di, när di fick tag i en
tjur, och se’n smorde en sig med kött både heligt
och söcken. Men styft arbete hade vi, för jag hjelpte
te’ med, jag, efter som jag i alla fall skulle vara
der-oppe, — och oppe var man med sola och inte var
det alltid sagt att man gick i säng me’n för det, för
det fans nybyggen i trakten, och hur det var så kunde
en allti’ slinka sej te’ en dans eller nå’n annan
koli-fej om lördaskvällarne, och då höll en för det mesta
i och dansa te’ måndas måron, när en skulle sta’
och hugga och flotta igen. För stötta karlar var vi
lite’ hvar, ska’ jag säga kammarern, och inte frågte
vi stort efter te’ bli’ trötta just — för högg vi, så va’
det armarne det gälde på, och då tyckte en att det
va’ just som en sorts hvila te’ hugga i med fotterna
när en va’ på dans.

— Nå, då fans det väl några vackra flickor der
också? — frågade kamrern och kastade en listig blick
på Petter.

— Vackra jäntor, ja? Jo det kan kammarern
lita på att det fans! — svarade Petter med en
ovanlig glans i ögonen; — fast inte just på nybyggena,
inte. För der såg di ut som folke’ ä’ mest; men si,
det låg ett bruk en mil längre opp ve’ älfven, och
der fans di, ska’ jag säja. Teminstingen var det då
en som va’ nätt opp ibland de’ grannaste jag har sitt
i den vägen, ska’ jag säga kammarern — och det
var ändå en ram bondjänta och Bolla hette hon för
rexten — men hon kunde då lika gerna ha’ vuri’
dronning och di hade inte behöft skämmas fordna
oppe på slotte’!

— Nå, och den blef väl Petter kär i, kan jag
tänka?

— Hvasa? — frågade Petter och såg på
kamrern med öppen mun, — hvad va’ det jag blef, sa’
kamrern?

— Kär i henne! — återtog kamrern hastigt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:29:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhfgos/0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free