- Project Runeberg -  Flickan med grafkransarna och andra berättelser /
31

(1911) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickan med grafkransarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

unga änkefriherrinnan satt just på förmiddagen i sitt
kabinett, tänkande på det förflutna, då hennes fru mor
inträdde i rummet. Det måtte varit några mycket sorgliga
tankar, som kommit för den unga änkan i ensamheten,
ty vid moderns inträde höll hon näsduken för
ögonen, och grät ganska bittert, stackars liten.

»Men mitt söta barn,» utropade gumman och flög
fram till henne som ett torrt skinn; »du är då för
fasligt oförnuftig i din sorg! Åtta dagar och en god bit
på den nionde efter begrafningen och ändå tårar. Du
förstör totalemang dina ögon, och det är inte rätt
att sörja på det sättet, när man har så charmanta ögon
som du.»

»Tyst, kära mamma,» suckade unga friherrinnan,
i det hon grät ännu mera; »jag kan aldrig glömma,
hur god salig Gösta var emot mig på den sista tiden.»

»Nå, det var väl inte för mycket,» utbrast
kommerserådinnan, i det hon gjorde en storartad sväng,
och satte sig på soffan, »dig som han hade att tacka
för så mycket ... du som var en sådan totalt uppoffrande
ängel för honom, och som knappt tittade ut ur
sjukrummet de sista veckorna. Jag ville väl se, jag, hvar
en sådan där herre skulle kunnat få tag i en hustru
och en svärmor sådana som vi!»

»Tala inte så, mamma! Mången gång voro vi kanske
inte som vi borde emot honom.»

»Nej, vi va’ alldeles för beskedliga, det vill jag
hålla med om. Kära barn, du förstår ännu ingenting,
det ser jag nog. Karlarna ska hållas kort, annars bli
de inte lyckliga. Jag visste hvad jag gjorde med din
pappa jag, salig Hjelmen. Hade inte jag hållit ordning
på honom, så försäkrar jag dig, att far din varit en
riktig sudder; men genom mig blef han en ordentlig
människa, och jag vill väl se, om han under hela sin
lifstid understöd sig annat än att vara lycklig. Du
har varit alldeles för flat emot din kära baron, det
säger jag, och därför ligger han nu också där han
ligger.»

»Mamma då!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:41:32 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhflgra/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free