Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kråk-Matts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppåt. »Ens ni inte om hvar skåpe’ ska stå? Sätter ni
te och gräla nu, hvad djäkeln ska det då bli i sommar?
Si så där ja, Pelle, ska du med börja på och gasta?
En ska aldrig lägga sej i när två träter, har jag sagt
dej! Jaså, vänta litet, nu ser jag: det har kummi’
främmat! Nå då va’ det ingen under!»
Och så var det verkligen. I en naken talltopp ett
stycke ifrån asken hade en stor kråka slagit sig ner och
kraxade långsamt och i en helt annan ton än de andra.
Hon bugade sig också mycket djupare än kråkorna i
allmänhet göra när de kraxa, och så lät hon höra två
kraxar i taget — »krak-kraak» — »krak-kraak», hvilka
af byggherrskapet besvarades med enstaka korta utrop
och framsträckta halsar samt då och då ett häftigt
flaxande med vingarna, en kort sväng utåt öfver
asktoppen och därpå ett förnyadt åhörande af hvad den
andra hade att förmäla. Pelle vände på hufvudet och
tittade än med det ena ögat, än med det andra, men
blundade hvar gång på det ögat som han inte såg
med och lyfte på den färdiga vingen hvar gång som
de gamla gjorde en luftsväng.
»Den där har bestämdt vari’ i stan, du Pelle!»
sade Mattias till fjolårsungen. — »Hon har så mycket
te språka om. Och ser du så finurlig svarta fracken
ser ut? Jojo, den där har allt sutti’ på isflakena i
strömmen, hon, och inbillat sig att hon vari’ fiskmås!
Det skulle väl du ha gjort me’, om du inte varit så
illveten te komma ur boet! Men så minsann sätter
hon sig inte i asken, och föräldrarna dina kör inte
bort’ena! Jo jo, så ä’ det när en har någe’ te skvallra
om, då får en plats lite hvarstans, då. Och si, där
kommer det flera utifrån holmarna för te höra på
— här blir väl rakt åf kråkting te slut, fast di inte
plär ha tocke förr än om höstarna!»
Och det såg verkligen ut, som om Mattias skulle
få rätt. Den ena kråkan efter den andra kom med
tunga vingslag från alla håll, slog ner i trädtopparna
rundt omkring, bockade sig och kraxade ett par tag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
