- Project Runeberg -  Flickan med grafkransarna och andra berättelser /
169

(1911) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det bästa af allt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Om du säger ett enda ord till i sådan anda, så
gifter jag mig aldrig!» sade då min far och försökte
att se ond ut.

»Ah, det sörjer nog Elin för, att du inte kan sätta
den hotelsen i verket. Hör mig, Arvid! låt mig flytta
till kusin Malla; jag vill inte att du en dag skall
ångra dig öfver att du behöll din mor i huset.»

»Tänker du då blifva så elak och svår hädanefter?»

»Nej, men lika barn leka bäst! Du får lof att
tänka på Elin och så på de små, som väl skola komma.»

»Om jag också får stugan full, så nog blir det
ändå alltid en vrå öfver för farmor. Och hvem skall
pyssla om dem och lära dem abc, om inte du!»

»Det skall deras mor, Arvid! Ser du nu hur lätt
du glömmer hennes rättigheter, för att värna om mina?’
Mannen skall öfvergifva fader och moder, heter det!
Låt mig fara.»

»Nej, mamma! Jag bryter aldrig mitt löfte ...
Jag gaf det åt en döende far och det måste vara
heligt för dig som för mig. Du stannar hos oss, och
aldrig skall du med en blick, ett ord, en halfdragen
anda påminnas om att du är oss annat än en glädje.
Elin vill som jag, tänker som jag; vi hafva länge sedan
uppgjort den saken oss emellan och du måste stanna,
om du vill eller inte.»

Och därvid blef det. Farmor stannade kvar och
under de tio år hon lefde efter den dagen behöfde hon
aldrig ett ögonblick ångra, att hon gaf efter. Mera
vördad, mera afhållen har säkert ingen gammal moder
varit af barn och barnbarn, än hon var. Hon var
hemmets goda ängel och hjälp, och huru full än stugan
blef, ty vi voro åtta syskon och år och barn kommo
i sällskap till vår stuga, så behöfde hon aldrig märka,
att hon var till öfverlopps eller besvär. Jag, som var
den äldste, minns henne så väl, hur hon satt där så
mild och stilla och vänlig vid spinnrocken i sitt lilla
rum och talte om sagor för oss barn, där vi andäktigt
lyssnande sutto i krets omkring den gamla, medan min
mor sydde och min far slöjdade eller läste i rummet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:41:32 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhflgra/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free