Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lansens afskrifning tillhörde honom själf och hans
med-arfvingar.
Här, hos brödren Andreas, som med hustru, Brita
Kristina Ekelund, och barnskara alltjämt bor på stället finna
vi makarne Manderfelt — i kolumnen för ridderskap —
första gången mantalskrifna hösten 1799, hvilket visar,
att de måste hafva inflyttat efter föregående års skrifning,
sannolikt såsom gäster eller inackorderade, då i
mantals-längden någon betjäning för dem ej upptages.
Det sätt, hvarpå den vidtbereste och mångkunnige
mannen mera offentligt ger sig tillkänna, är rätt ståtligt.
Detta sker nämligen söndagen den 21 juli, då han med ett
tal för Grimstads (grannsocknens) »församlade menighet»
öfverlämnar kungl. patriotiska sällskapets för odlingsflit
tillerkända belöning — en förgylld silfverbägare af 50 lods
vikt — till bonden Nils Sandberg i Ekbro.
För innehållet af detta sedermera i Göteborg tryckta
och patriotiska sällskapet tillägnade tal — egentligen
predikan öfver ämnet: flit och ihärdighet grunden till ett folks
lycksalighet — må här en kort redogörelse lämnas.
Efter några erkännande ord till bonden Sandberg följa
en rad af betraktelser:
Till en början öfver pänningen, som far en ganska
hård dom. »Naturens fader skapade,» förklarade talaren,
»allt hvad människan behöfde till nödtorft, nöjen och
bekvämlighet undantagandes pänningen. Och samme fader
skylde visligen i de hårda klippors djup de skatter, som
han förutsåg, att människorna ville missbruka till att skapa
sig onaturliga behof och härigenom fördärfva sitt släkte.»
Därpå öfvergår talaren till allmogens oemottaglighet
för upplysningar och råd närmast i afseende på jordbruk
och landthushållning. »Om här ännu funnes stordårar,»
utbrister han på tal härom, »som hafva hjärnlöshet nog att
yttra, fräckhet nog att påstå, att upplysningen kunde blifva
skadlig för all slags boskap kanske, men aldrig för
människor, så skola vi därför icke fälla modet, mine bröder,
men i tålamod hoppas, att förnuftets sol, som skimrar bak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
