Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jämnt och att med stången föra ner noten under isen, utan
att trassla in sig i maskorna och slita sönder dem. Det
enda han var tafatt med, så var det med seglingen; men
mi sedan isen lagt sig rundt omkring, så var det ju inte
fråga om någon sådan, och till sommaren skulle han nog
lära sig att handtera både åran och skotet, det hade han
satt sig i sinnet på.
För mor Greta gjorde han sig nyttig på många sätt.
Han bar upp vatten till ladugården åt korna, han täljde
nystpinnar och späntade torrvedsstickor till spiseln, och
aldrig fattades det att elda med, något som hon förut nästan
alltid fått gräla sig till med de förra drängarna.
Och var det en stol som gick sönder eller ett bord
som haltade eller en väfspole som skulle lagas, så kunde
han det med. Och när han en vacker dag hade balkat
af ett särskildt bås åt hönsen inme i ladugården och
försett det med spjälor från golf till tak och en särskild
liten grind in till båset, i hvilket han slagit upp nya
vaglar för hönsen att sitta på — då hade han helt och hållet
eröfrat gumman, som från den stunden inte visste hur hon
skulle bära srig åt för att få det riktigt bra åt honom. Hon
hade till och med slagit fram åt gubben sin, om han inte
skulle försöka att komma öfver någon gammal kamin inne
i stan för godt pris, så att man kunde elda upp
vindskammaren Utet varmare än hvad spiselmuren kunde
åstadkomma, fastän den var varm nog och Pålson förklarade
att den värmde alldeles tillräckligt.
Österberg tyckte nog det var bra att Gretas första
motvilja hade lagt sig i fråga om drängen, men så långt
som till en kamin ville han ändå inte gå; den kunde ju
komma att kosta ända bortåt en femton, tjugu riksdaler!
Och så kunde den bli eldfarlig, se’n! Nej, det fick då
vara, och han funderade starkt på att skaffa honom en lång,
stickad yllehalsduk i stället, för sådana hade han sett i en
garnbod vid Slussen, och de voro inte på långt när så
dyra. Det enda han inte tyckte så bra om hos sin nya
dräng, var att han själf ovillkorligen måste ge sig af in
till stan hvar gång det blef fångst på noten, ty dit ville
Pålson inte på några villkor. Det var också det enda han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
