- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
133

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Det blef skumt för hans ögon af både harm och
smärta och i det han mumlade för sig sjelf: — Nu ser
jag hur det är fatt! — skyndade han med brådstörtande
fart ut ur logen och grep häftigt sin hatt, kastade den
med en ursinnig åtbörd på hufvudet och skyndade utför
trappan.

Nedkommen i den stora förstugan ämnade han just
rusa uppför trappan till första radens korridor, utan att
tänka på att afstängningen för den kungliga logen skulle
hindra honom att komma öfver till motsatta sidan. Han
hade redan fattat tag i dörren, då någon slog honom
på axeln; han vände sig om, troende att det var vännen
från femte radens hylla, men släppte förvånad dörren
så att den slog igen med en dof duns, då han bakom
sig såg den ståtlige mannen från förstugan i Vesterås,
som med en sorts högdragen vänlighet frågade honom:

— Ursäkta mig, är det inte skådespelaren Holm
vid Lagerska sällskapet?

— Jo — stammade Vilhelm förlägen, — men jag
förstår inte ...

— Hur jag kan känna igen er? — frågade den
andre med ett öfverlägset leende, i det han såg ned på
honom, lång som han var, med en mönstrande blick —
åhjo, det var er jag mötte i förstugan, när jag besökte
en viss person, som vi båda känna. Vi ha’ dessutom
talt om er rätt mycket sedan dess, och den person jag
menar, har sagt mig att hon är skyldig er penningar . . .

— Åh, det är en sådan bagatell; — svarade
Vilhelm helt kort, — det är ingenting att tala om!

— Bagatell eller inte! — svarade den andre, — så
skola de ändå betalas. Och det kunde ju mycket väl ske
nu; men jag hade också någonting annat att tala med
er om: Är ni kanske här för att söka engagement?

— Nej, vi är här på genomresa till Norrland.

— Jaså, jag trodde — återtog den andre, — att
ni hade ledsnat på landsorten och ville försöka att få
stanna i Stockholm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhposor/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free