- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
394

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på klockan! — hon är för resten bara half tu än, och
jag brukar aldrig kunna somna förr än tre. Men om
du vill, så kan vi fortsätta en annan gång.

— Nej, fortsätt du! — uppmanade jag, denna gång
helt upprigtigt; —jag har ingenting att göra i dag på
förmiddagen, så jag kan sofva hur länge som helst.

— Så mycket bättre! Ser du, det lättar al tid att
få tala om sitt elände, och slutar jag midt i det, så gör
kanske du som så många andra, för hvilka jag börjat
bikta det: du kommer aldrig tillbaka för att höra på
fortsättningen. Resten kunde dessutom sägas med
mycket kortare ord än dem jag hittills användt, for det
märkvärdiga i saken, är att ett helt lifs martyrium
behöfver mycket mindre tid att omtalas, än några timmars
lycka och glädje. Åtminstone tycker jag det, ty det
ena vill man helst hoppa öfver så fort som möjligt,
medan man aldrig nog kan utbreda sig öfver det andra!

— Nå, men hur gick det nu med mamsell Forster
och er Esmeralda? — frågade jag, som tyckte det var
synd att låta honom fördjupa sig i de bittra och mörka
minnena, och hellre ville leda honom öfver till de ljusa igen.

9.

Han teg en lång stund, stirrade rätt framför sig, *
helt och hållet som en frånvarande, och först när jag
på nytt upprepat min fråga, svarade han dröjande:

— Du frågar hur det gick? Jo det gick så, att
det blef inte något spektakel af, förrän det Andersonska
sällskapet lemnat staden, och då stannade hon qvar, ty
hon skulle ju i alla fall lemna det till våren, och tyckte
derför att det var så godt att gå först som sist. Som
hon var mycket kunnig i finare sömnad och broderier,
utom att hon, som du vet, var skicklig i hårarbete, så
hade hon ingen svårighet att uppehålla sig i Linköping,
der hon till och med förtjenade så mycket att hon kunde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:28 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhposor/0394.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free