- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
398

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

köping tänkte så, och hela den öfriga verlden dessutom,
så fans det ändå en som satte hénne högre än alla
andra qvinnor på jorden, — och slutet på mina
trösteför-sök var det, att när jag lemnade henne någorlunda lugnad,
så hade vi lofvat hvarandra att förena våra,öden och
att jag kom ut på gatan midt i natten så öfverlycklig
och så glad af ljusa förhoppningar som väl nånsin någon
ung man varit, då han rusat af hemåt, med den ljufva
eftersmaken af sin fästmös första kyss ännu qvar på
sina läppar.

Några dagar derefter reste hon upp till Stockholm
der non hade en gammal faster, som rådde om en liten
egendom borta på Kungsholmen, och det dröjde iute
många veckor förr än jag lemnade min kondition, och
följde efter henne dit upp. Jag hade nu smakat den
ljufva sötman af den rusdryck, som kallas publikens
bifall, och jag hade fattat det fasta beslutet att bli’
skådespelare, och att hon och jag, vi båda tillsammans,
skulle genom träget arbete och outtröttlig energi skaffa
oss en framtid vid teatern.

Det lyckades mig att skaffa oss båda engagement
hos Pierre Deland, som den tiden spelade på
Djurgårdsteatern, och när vi sedan på hösten följde med honom
öfver till Finland, så gifte vi oss på vintern i
Helsingfors, och voro så lyckliga och nöjda med vår verld,
som man öfver hufvud kan vara det, när man som jag,
kommit i besittning af det käraste man visste på jorden,
och bredvid detta så djupt olyckliga och förkastade som
endast den kan vara, hvilken är anstäld vid en teater,
har en brinnande, aldrig hvilande ärelystnad att utmärka
sig som skådespelare, och aldrig får något tillfälle
der-till, utan ser den ena rollen efter den andra gå sig förbi
och lemnas i händer, hvilka åtminstone den förbigångne
anser för de ovärdigaste man kan hitta på, om man
också sökte med ljus och lykta omkring bland alla
teatrar i universum.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhposor/0398.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free