- Project Runeberg -  Från stad och land. Nya verklighetsbilder och berättelser /
172

(1899) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sin vagn, i det han med en viss tillfredsställelse tänkte
för sig själf:

»Nu vet jag i alla fall hvar jag har henne, och
skall hon af före mig, så vore det väl tusan om jag
inte skulle få säga henne ett par ord, innan vi skiljas!»

Och betydligt lugnad af den tanken, steg han på
nytt upp i sin kupé, kastade en förströdd blick på de
frostbitna kungshögarna vid Gamla Upsala och rullade
af utåt den vida slätten, som decemberkvällens mörker
redan för länge sedan insvept i sin täta slöja.

5.

Pelle Lundell hade försjunkit i djupa funderingar.

De hade varit till den grad djupa att han blef
högeligen förvånad, när han tätt vid sitt öra tyckte sig
höra en röst som skrek: »Tobo, sex minuter», och

när han hastigt reste sig upp ur sin nästan mer än
halflutande ställning, märkte han till sin stora förvåning
att han hade sofvit och till på köpet sofvit öfver inte
mindre än tre hela stationer. Han kastade en förvirrad
blick omkring sig, och det första han såg var att
slaktaren var borta och att midt emot honom satt i stället
— nej, han trodde inte sina ögon — var det inte . ..?
Jo, minsann var det inte hans unga granne till Upsala,
hon som försvann i Upsala och som nu . . . Och så
skulle han suttit där och sofvit som ett annat
murmel-djur! Det var så att han kunde få gallfeber af
förargelse — och ändå var han så glad öfver att hon inte
stigit af. Men hvarför hade hon väl kommit tillbaka?

Lyckligtvis såg hon mycket envist ut genom
fönstret, så att Pelle hann justera sig en smula och få
sömnen ur ögonen på sig. När det var gjordt, steg
han upp som om han ämnat sig ut, och när nu den
unga flickan vände på hufvudet, passade han på och
spelade samma öfverraskning som han nyss verkligen
erfarit.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:32:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhstadland/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free