- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
34

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Tokiga språkläraren“ - 7.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

“Såå? — om du också säger så bara af vänskap, så
tackar jag dig ändå! ty ser du,“ sade han med ett
egendomligt leende, “mig har den tröttat alldeles för mycket!

— Men nu vidare!

“Jag var nyss utkommen från lazarettet, och befann
mig en dag på väg uppåt Kungsbacken för att gifva en
af de billiga lektioner, som alltsedan tjenat till att lifnära
mig, då jag gick förbi ett stort hus längre ner på
Drottninggatan. Det var redan sent på hösten och mörkt, och
jag märkte att en af de stora våningarne, den första, var
rikt upplyst, och att en stor menniskomassa var samlad
utanför porten.

“Utan att egentligen veta hvarför — ty nyfiken har
jag aldrig varit — stannade jag liksom de andra. Jag
hörde snart af de kringståendes prat att deruppe firades
ett bröllop.“

“Lugna dig!“ bad Emil, ty han såg att språklärarens
leder började skakas som af en frossa.

“Jag är lugn,“ svarade denne, “men jag fryser alltid
när jag hör talas om bröllop ... det är ända ifrån den der
qvällen vid Drottninggatan — och dock är det nära tjugo
år sen dess ... Nåväl ... jag stod qvar — det var som om
en osynlig makt fängslat mina fötter — och när om en
stund massan rörde på sig, och tog vägen in genom den
klart upplysta porten och uppför den breda trappan, för
att se bruden, så följde jag mekaniskt med, utan att betänka
hvad jag gjorde.

“Om några ögonblick skuffades jag af den påträngande
mängden in genom ett par uppslagna dörrar ... mina ögon
möttes af ett bländande ljussken ... en hviskning af
beundran hördes omkring mig: “hvad hon är vacker!“ och
“hvad hon är grann!“ — och när jag lyftade mina ögon
emot det ljushaf, som nyss bländat dem, så såg jag —
Amelie klädd som brud, med myrtenkrona i de yppiga
lockarne, och blek som döden.

“Hvilket intryck denna åsyn gjorde på mig — frågar
du säkert? Det kan jag inte beskrifva! Jag vet endast ...
det vill säga, jag tycker mig dunkelt komma ihåg, att jag
sökte tränga mig fram, att jag ropade hennes namn, —
att jag hörde ett ångestrop och såg något hvitt vackla och
falla tillsammans framför mig — derpå hörde jag en
befallande stämma, hvars sträfva ljud inte var mig obekant,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:37 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/1/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free